Besvikelse och good news

Jag har förlorat en hel arbetsveckas avlöning, sunkat ner mig i pluggträsket och tappat mitt sunda förnuft fullständigt. Till vilken jävla nytta då??? Jag har aldrig pluggat så här intensivt i hela mitt liv, ändå var det total hjärnsläpp som regerade idag på tentan. Om ni tyckte att Susanna Kallur såg bitter ut efter sin fjärdeplats, så kan jag meddela att hon var som en jävla solstråle jämfört med vad jag är nu. Min examen känns fortfarande som en idiotisk hägring och jag är så förbannad, frustrerad och besviken… Håller desperat tummarna tills jag fått veta hur det gick.

---> Jag som egentligen hade roliga nyheter att berätta… Men okej:

Jag blev telefonintervjuad av Företaget i England i tisdags, det var väldigt spännande! Intervjun gick jättebra, men jag fick känslan av att dom söker någon med lite mer erfarenhet än jag, så jag frågade rakt ut om det var så.
- Nej, nej, säger Mr. Expert inom katalys. Vi vill ha en färsking, med den rätta inställningen. Vi vill ha någon som söker varierade arbetsuppgifter, som vill träffa mycket folk och som är flexibel inför en hel del tjänsteresor. Någon som verkligen tycker att detta området är roligt!
[Lätt! Detta ska jag bara ha, tänkte jag, samtidigt som jag dreglade ner telefonluren i ren upphetsning. Men så släpper han den lilla disclaimern:]
- Någon som vi kan lära upp grundligt under de närmaste fem åren och som kommer att bli mycket, mycket duktig inom området…

Well, fem år… Det var väl inte riktigt den tidsramen vi hade tänkt oss, vad gäller England. Men vilken tjänst!!! Vad mer kan man begära? Jag trodde att detta rörde sig om ett tidsbegränsat konsultuppdrag, men det visade sig alltså att företaget i fråga skall utöka med en fasttjänst. Plötsligt ändrades våra förutsättningar på hemmafronten ganska mycket.

Mr. Mister ringde upp mig dagen efter telefonintervjun, själaglad, och han meddelade att Företaget valt att gå vidare med mig. (Han fungerar som en rekryteringslänk mellan mig och Företaget.) Eftersom jag briljerade så totalt blev jag givetvis kallad till England, för en andra intervju (puh, annars hade jag dött av besvikelse, för sån är jag). Så i september flyger jag svindyrt reguljärt till Heathrow, som en av två kandidater till den här tjänsten!.. Jag kommer främst att åka dit för att kolla läget, bli en erfarenhet rikare. Detta skall dock vara mycket, mycket bra för att vi skall överväga att åka dit för en längre tidsperiod. Men vem vet – det kanske är precis så bra det är? Kanske är detta chansen man går och väntar på? Vilken möjlighet det skulle vara, om man leker med tanken lite… Det kan vara värt att ge det åtminstone ett par år, om man vill och får ta chansen.

Jag kommer träffa Företaget helt förutsättningslöst och utan någonting att förlora, det känns jättebra, kul och spännande! Samtidigt har jag rullat igång jobbsökarprojektet här hemma också, det ska bli intressant att se vad som finns. (Och då väljer jag bort alla vikariat och andra slavjobb, som jag inte prioriterar i nuläget...) Karriärsbitchen har vaknat, hon är på hugget som fan… ;-) ღ

En rolig Google-utmaning!

En ganska bra dag idag, trots mycket plugg! Har haft flyt idag och kommit igenom en hel del material, känner mig nöjd. Dessutom gick bilen igenom besiktningen imorse, beröm fick den också, lilla fina Pärlan. Och det bästa av allt idag måste väl ändå vara Häckens ÖVERTYGANDE seger mot Norrköping!!!

Här är en rolig grej, som jag roat mig med mellan tentapluggsvarven. I love Google (som ni vet) så detta var verkligen hur kul som helst!.. :-) Känn er utmanade!!


REGLERNA: Svara på de 12 frågorna, inte i ord, utan gör en bildsökning på Google på ditt svar. Ta den FÖRSTA användbara bilden som dyker upp. Använd den som "svar".


Såhär blev mina resultat!:

___________________

1. Vilket år är du född?

















2. Hur definierar du din sexuella läggning?















3. Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?

4. Och din sämsta?

5. Vad söker du hos en partner?

6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse (förnamnet)?

7. Vilket yrke är det sexigaste du vet?

8. Vilken kändis är hetast enligt dig?

9. Vad gör dig avtänd?

10. Vem hade du ditt första riktiga förhållande med (förnamnet)?

11. Vilket kroppsdel, förutom munnen, gillar du mest att kyssa på en kärlekspartner?

12. Ett kärlekspar på film eller tv som du gillar?

Hoppas ni får lika skoj som jag, när ni svarar på frågorna! Lägg gärna en länk till mig i kommentarfältet, så jag kan få se era resultat också! :-) ღ

Brittsommarlängtan

Jag åkte genom stan igår och slogs av den höstlika stämningen, luften, sensommarkänning. VAD HÄNDE MED SOMMAREN?? Alla mina somrar brukar överträffa varandra, men denna sticker ut – som en stor besvikelse. Mina havsbad kan räknas på handens fem fingrar. Inget makrillfiske. En enda längre mc-tur, som avslutades med regnregnregn. Inte konstigt att det känns som höst, sommaren hann ju aldrig ens börja?

Jag gillar egentligen ljumna sensommardagar, men numera får jag inte ens nöjet att uppleva dem i city, eftersom min dagliga rutt går till Volvo och tillbaka. På denna sidan bron. Hade det inte varit för vinterns enorma höjdpunkt hade jag lagt in mig på rehab direkt. Skitvintern skulle nämligen ha ätit upp mig och min d-vitaminfattiga, bleka kropp innan jag hade hunnit blinka, skoningslöst! Men då är vi ändå inte här!!!

Min fina sambo: Du får inte blogga om vår resa!
Jag (förvånat): varför??...
Sambo: För då ser alla inbrottstjuvar att vi inte är hemma, så slår dom till!
Jag: Och tar vadå? Katten? Eller vår uråldriga tjock-TV, höganäsmuggarna i fel färg och all älgfärs i frysen? Be my guest!!!
---> Okej, inbrottstjuvarna, såhär är det. Jag har en katt, som inte kommer att följa med på resan. Därför kommer min bror att bo i lägenheten och ta hand om katten och förhoppningsvis sig själv också. Så om ni ska göra inbrott får ni både ta er förbi säkerhetsdörren, min klena bror OCH min ilskna katt! (Satsa då hellre på grannen, då slipper ni åtminstone katten.)

Vi kommer att åka i november, lagom till att mitt vikariat går ut. Lagom till att den där vinterångesten kommer krypandes och vill sätta klorna i oss. Då drar jag och Sambo på fem feta veckors backpacking i Sydostasien!
Vi börjar i Vietnam, åker kusten ner från norr till söder. Nästa land blir Kambojda, där vi besöker tempel i Angkor Wat och huvudstaden Phnom Pen. Efter Kambojda drar vi till Thailand och relaxar i Krabi. Där kommer vi att slappa, hångla, dyka och må så kungligt som vi förtjänar! Vi firar även julen i Thailand, otroligt skönt. Strax före nyår drar vi upp till Bangkok och shoppar tills vi droppar, för att sedan sätta oss på flyget hem – brunbrända och äventyrade! Vi kommer hem strax före årsskiftet.

Efter det har jag verkligen ingen aning om vad som kommer att hända. Kanske har rastlösheten åkt på stryk igen, man kan ju alltid hoppas det. Förhoppningsvis har jag ett jobb att komma hem till, så att jag kan ta mig upp ur det ekonomiska träsket jag försatt mig i. Kanske inser jag att det är slut på slentrianbackpacking och åldersnoja, kanske klipper jag mig, skaffar ett fast jobb och en svenssonattityd. Kanske lämnar jag stan och biter mig fast i mitt bekymmerslösa 25-årsparadis för all framtid. ღ

Tanten + Svennis = sant?!...

Förra veckan gick jag runt i någon slags sugar-coated verklighet, med illusionen om att mitt liv är så fjäderlätt att leva och ojojoj… vad jag bedrog mig. Jag har ändrat mig. Jag är huvudvärkstrött hela tiden. Jag kommer hem från jobbet, fixar mat och varvar ner. Försöker sedan komma in i pluggandet. Alltid är det något som stör och jag hittar bara inte koncentrationen i tristessen!! Så kommer jag i säng jättesent och orkar givetvis inte gå upp på morgonen, utan flexar in strax före nio. Sen när man då skärper till sig och sover ordentligt (på pluggandets bekostnad) så får man höra "hehe, har du börjat ett nytt liv eller, börja-tidigt-livet?…" När man anstränger sig och kommer till jobbet, utvilad och fin och framför allt i god tid. Guuuud, vad tokroligt sagt!!!... NOT!!!
---> Nu vill jag bara säga en sak. En jävla gång för alla, så lyssna noga nu! Att vara morgonpigg är för fan inte coolt på något sätt. Det är ingen slags fräck image, som antyder att man är ambitiösare än alla andra, dödliga varelser. SÅ LÄGG NER FÖR FAN!!!

Till något roligare: Eftersom jag inte är den coola, svala och mystiska typen utan snarare lutar åt det lite mer rastlösa hållet, tänker jag läcka lite skvaller för er! Mr. Mister hade sin få-tag-på-Karin-till-varje-pris-dag igår (äntligen!!) och jag ringde upp honom för att fråga vad han hade på hjärtat. Han berättade att han organiserat med en telefonintervju för mig och företaget i fråga. Det är ju givetvis jättekul och spännande, samtidigt som jag inte kunde undgå att känna ett yttepytte-sting av besvikelse. En telefonintervju är ju bara ett steg i grovgallningen som jag ser det, annars hade dom väl kallat över mig personligen eller? Man håller väl inte en timmes telefonintervju för att sedan kalla dit mig? (Och vem fasen blir anställd genom telefon?!?!) Men, men, det blir en erfarenhet detta också och det skall bli intressant att se vad det är för en tjänst. Egentligen praktiskt, man behöver inte tänka på kroppsspråk, eller vad man ska ha på sig (= inte springa och köpa sig en ny, super-business-outfit och kamma benen). Man kan helt enkelt sitta i solkiga underkläder, lukta bäver och pilla navelludd – samtidigt som man ska sälja in sina bästa sidor. Per telefon. På engelska. Well… bring it on!

Med anledning av detta så drömde jag en konstig dröm inatt! Vår granne (a.k.a. Tanten) hade fått ihop det med Sven-Göran Eriksson (a.k.a. Svennis). Jag berättade för henne att jag skulle flytta till England, för allt var klart med ett jobb där. Tanten och Svennis bjöd då ut oss på deras enorma lyxyatch, för att överlämna en liten välkomstgåva. (Svennis bor ju som bekant i England.) Gåvan var 7 miljoner SEK!!! (som Svennis hade bränt på en DVD-skiva?!) Han sa att det behövs fler svenskar i England och sen tog han mig i hand, jättehårt.
"Vellkåmm! Verri vellkåmm tå Inngländ, Käjreen!" sa han, fastän han kan svenska.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad denna drömmen vill säga?

Ikväll är det skarpt läge för Häcken - tar dom en trea kommer jag att sova riktigt gott inatt (och vakna inihelvetes tidigt imorgon såklart, m.a.p mitt "börja-tidigt-liv"...)! ღ

I don’t do Vänta

Återigen en förbannat tråkig helg, där jag förtvivlat försöker traggla materialbalanser. Om det ändå vore enkelt… Därför har jag egentligen inget roligt att berätta. Förutom att det är värsta häckensurret här på bloggen, efter mitt inlägg om fotbollen! Slut upp och känn värmen! :-) (Om inte annat, kolla in zappa som alltid vet det senaste.)

Till alla som undrat – inget nytt från England sen han ringde i onsdags. Nähänänä, så det blir väl inget med den saken (som min mamma sa, hej empati). Jag hatar att vänta! Jag menar, hur lång tid kan saker och ting ta? Antingen så bestämmer man att ja, skicka hit henne och hennes svennebrytning, så får vi se vad hon går för. Eller så säger man att hon kan faen stanna kvar med sin ockerlön (ja, jag drog väl en liten lätt vitlögn beträffande det, men eh…). Antingen eller. Allt eller inget. Sån är jag, hellre vet jag att det inte blir nåt än att gå här och vänta ihjäl mig i en tre-arbetsdagar-evighet…

På tal om det. I september ska vi åka på världens största bilmässa i Frankfurt. Den hålls vartannat år och allt nytt på marknaden visas där. Allt!! Jag är så förväntansfull att jag kissar på mig. Allt som är värt att se kommer man att kunna lägga sina svettiga händer på och drömma sig bort från sin snedtändande Volvo 940 ett tag. Årets tema kommer dessutom att vara min våta dröm, nämligen framtidens miljöbilar! Det bästa av allt är att vi denna gången skall besöka mässan under branschdagarna! Sist vi var där fick man trängas med alla andra, dödliga, men icke denna gången. Alla som är värda att ta ett snack med om den framtida karriären kommer dessutom att visa sina välputsade skor där. Det kommer vara gratismat och fjäskande leverantörer och jag kommer inte att missa det, as you know me!..

Drömmen om karriären lever vidare. Men saker händer på hemmaplan också, lite smolk i bägaren på kasta-sig-utav-bara-helvete-drömmen. Tänk, i en enda liten hint så byttes den ut mot den där förbannade en-fågel-i-handen-grejen… (Nu fattar ni ingenting vad jag menar, men jag vill inte säga mer om den grejen.) Tur att vi är två om den här England-saken, två som vill iväg ett tag, för annars hade man kanske knarkat ner sig i trygghetsnarkomanträsket… huh!.. Vi får väl se hur mycket iväg vi kommer, det kanske stannar vid de där fem veckorna till vintern? --> DET har jag inte berättat om än nej… det blir nästa inlägg! ღ

[creativity in tentaperiod.. min viggo]

Våga är att vinna

---> Mr. Mister ringde mig igår på en raspig telefonledning från England, för att snacka jobb. Det var lite otippat, men jättekul såklart, och jag tog det så jäkla piano att jag nästan blev lite förvånad över mitt nyvunna ultraprofessionella lugn. Det är ju så, man skaffar sig en fantasibild i huvudet av vad jobbet skulle innebära och hur det skulle vara att bo utomlands ett tag. Klart att det skulle vara en fantastisk möjlighet och hur spännande som helst! Men ingenting är klart än och det är många, många bitar som skall falla på plats om detta skulle gå igenom. Först och främst bör man ju kanske bli erbjuden jobbet i fråga… Men om jag inte undersöker denna möjligheten så vore jag mycket, mycket orättvis mot mig själv.

Eftersom detta var ganska spännande och jag kände mig lite head-huntad och cool igår, så sög det verkligen att få höra ett sarkastiskt "kasta dig inte in i något nu bara…" senare under dagen. Jag kastar mig inte in i detta, för det första. För det andra är det faktiskt inte för resten av mitt liv vi pratar om. Och för det tredje – hur vore saker och ting om man inte hade kastat sig lite emellanåt?!?... Som torra bullar och begravningskaffe? (Oh shit att jag får en déja vu-känsla av detta alltså, men tanken med hela grejen är såklart att vi sticker tillsammans isåfall - så, nu vet alla det och behöver inte oroa sig.)

Jag blev lite deppad av en sån tillrättavisning, så jag belönade mig själv med en klassisk trisslott på Ica Maxi.
Jag: Jag tar en triss också!
Kassörskan: Klart du ska ha en triss!
Jag: Javaffan, jag är värd en triss idag!..
Kassörskan: Det är du verkligen vännen!
Sen tittade hon mig i ögonen länge, "för det är sånna som du som blir vinnare tillslut!"
Jag: Eh?..
Kassörskan: Ja alltså, det är sånna människor som du som vinner i slutändan, för att du vågar ta chansen!

Jag tror inte att hon fattade vilken dag det var att säga något sånt pretentiöst till mig på, haha... Hade jag inte hybris innan så fick jag det redigt då… Precis när man har fått ett "kasta dig inte" ingnuggat i gladansiktet, så säger denna gulliga människan till mig att jag är en vinnare (well, fritt tolkat..)! Och om jag inte skall tolka det som ett tecken så vet jag inte...
[Fotnot: Jag vann faktiskt 50 spänn på den där jäkla lotten, såklart jag vann! Men någon större vinst kommer jag nog aldrig mer vinna på triss, eftersom jag förmodligen fick min del när jag skrapade fram 10.000 för några år sedan. Men det visste ju inte hon!.. :-) ]

Sedan gick vinnaren glatt in på Lindex och shoppade loss på en ny superfin klänning med fickor (den blev ju 50 spänn billigare också), för det var hon så jäkla värd! ღ