There are good days and bad days

Här kommer en grej som jag stört mig på i två dagar och måste få off my chest!... :

En cp-sajt som man ska passa sig heter WhereAreYouNow. Jag fick ett mail från en bekant i Australien, så jag registrerade mig på sidan för att kunna läsa messet från henne. Den jävla sidan genererade då automatiskt ett mail till ALLA i min adressbok på min jättegamla, allra första hotmailadress, som jag hade reggat mig med. Det är i runda slängar 100 pers, varav 90 jag inte har någon som helst kontakt med. Typ supergamla töntiga klasskompisar, folk man träffat på studieresor för hundra år sedan, en och annan internetfling samt alla bekantskaper från Australien, backpackers och annat löst folk… Tänk er deras reaktion när dom får ett ”Karin wants to know where you are now”. As if I care! Det finns ganska många som det hade kunnat stämma in på, om jag fick lägga till ett ”she hopes you faakkinn' burn in hell…” (Men det gäller givetvis inte min tyska skol-brevvän från nian, eller dom schyssta engelsmännen jag träffade i Sydney…) gahhh!... Fatta att 99% av dom som fick ett sånt automatiskt genererat jävla kamouflerat bajsmail kommer undra vad jag är för en looser, som söker upp dom nu typ hundra år för sent… Inte för att man borde bry sig men DET GÖR JAG och det är vansinnigt irriterande!... Gå inte på den.

[Så, var det ur världen. Tur man har en blogg att andas i!..]

Fick precis ett ljuvligt sms:
”En liten häckenrapport kanske? :-) Dioh suger! Daniel Larsson springer så snabbt att landskronabacken kommer läggas in på skönetssalong för fotmanikyr i minst en vecka, efter att ha fått springa mer än han nånsin gjort! Mats Hedén är största klippan på plan! Henriksson är rätt kass om man bortser från straffmålet! Å Johan Lind är den ständigt kämpande kungen! Såg en supporter med häckentröja där det stod Kung Lind på. Ascoolt om han hade lämnat kilten hemma…”

Underbart kreativ vän man har! :-) Matchen slutade 2-0, efter mål av Dioh (!), Hisingen rockar och mitt hatkärlksförhållande med Bollklubben lever vidare!… ღ

Hisingen luktar gräs

Världslugn hemmahelg, som bara försvann. Jag fick inte lika mycket gjort som jag hade tänkt. Men nu är jag åtminstone mentalt inställd på eländet och har fått igång tänket…

Jag åkte hem till la familia på lördagskvällen, eftersom det vankades grillat. Konstigt väder, vi satt och svettades i solen samtidigt som det regnade, men maten smakade prima. (Hade dock en intensiv fajt med två envisa 19-åringar, som inte fattar att Manu Chao och Mando Diao inte är samma sak och att jag också FATTAR att Mando Diao inte skulle kunna fylla Ullevi…) Det blev ett svalkande kvällsdopp efter middagen, riktigt skönt och lyxigt!
Jag droppade dessutom lite roliga nyheter:
Jag: Jag har sökt jobb i England, det verkar passa mig perfekt!
-- Tystnad (mycket ovanligt)
Jag: Hoho? Det var väl roligt?
Mamma/Pappa (i kör): Det tycker jag verkligen inte var så roligt!..
Pappa: Vad ska du dit och göra? Ingen go mat har dom heller…
Mamma: Jahaja, eh. Kan du duka eller?

Men okej. Tack för det fantastiska engagemanget.

Jag tokdrabbades av den där rastlösa man-lever-bara-en-gång-(eller åtminstone tror jag det)-känslan häromdagen, när jag satt och jobbsurfade. Jag, som världsmedborgare, måste vidga mina vyer eller åtminstone komma av Hisingen, innan jag kolar. Så jag slängde iväg en ansökan till Det Perfekta Jobbet i fråga, som råkade finnas i England – tre minuter senare fick jag svar. Vi får se vart det leder, men jag menar, bara för att jag söker jobb utomlands betyder inte det att jag kommer att få det och sedan emigrera för alltid.

Pappa: Det vet man aldrig serru, det vet man aldrig…

Denna helgen har jag lyssnat på märkligt fulsnygga Amy Winehouse. Det är verkligen förundransvärt hur en sån grym röst och känsla kan komma ur en sådan liten människa. Jag undrar hur hon får till den där stora bollen på huvudet, i sitt hår? För övrigt såg jag att Amy har vad jag tror är en pinuppa tatuerad på ena överarmen. (Är det rätt uppfattat, Anders?? Det känns okej för tjack-Amy, men annars förstår jag verkligen inte den där pinuppa-grejen?..) ღ

[Bild: www.thehimalayantimes.com]

[Fotnot: Ansökningstiden för Sugen MK har förlängts eftersom inte en enda jävla ansökan inkommit… Skärpning!]

Sökes: En sugen MK!..

[Först en disclaimer inför nedanstående blogginlägg. Till alla mina vänner – ni är dom bästa, I love you och jag skulle aldrig byta ut er för allt i världen! Men jag har en liten vakans, ni vet vad jag snackar om…]

Nu till saken --> Min kontaktannons.

Sökes: En kompis-to-be att dela alla sorters musikupplevelser med. Du behöver ha en bred musiksmak, med fokus på rock/pop/reggae/britpop/viss punk. (Även R&B uppmuntras, eftersom sådana perioder också förekommer.) Framför allt skall du vara öppensinnad inför olika sorters musik och känna stor glädje i att vrida upp ljudvolymen. Du måste dessutom vara flexibel, eftersom kortare resor kan ingå i rollen som musikintresserad kompis. Du skall även ha 1200 spänn till förfogande ALLTID, eftersom man aldrig vet när man utan omsvep skulle vilja spendera dom på en godtycklig tvådagars-festival på Slottskogsvallen…

I utbyte får du en jäkligt kul & kreativ vän att utbyta musik med, samt uppleva överdrivet högljudda konserter tillsammans med. Det är därför meriterande om du gillar att dricka ljummen Spendrups från plastflaska. Intresset från min sida är gediget, för att inte säga passionerat, och jag är mycket mottaglig för nya influenser och artister. Jag helt enkelt sover, äter, lever och älskar med musik. Schlagervänner samt hårdrockare undanbedes tacksamt.

Intagningsprovet består bland annat i hur många gånger i rad du kan lyssna på Provider med N.E.R.D. Dessutom skall du besvara frågan "vill du gå med på konsert" utan att nämna orden "konstig", "skum" och/eller "inte samma musiksmak" – ett enkelt "ja" duger utmärkt! Vidare skall du inte förknippa visslet i låten Giftig, med Petter/Mange Schmidt, med en psalm från 1500-talet... Givetvis vill jag även ha en egenhändigt komponerad bland-cd med bara schyssta låtar på, surprise me!

Om någon av nedanstående artister kan göra din dag, så kan du mycket väl vara rätt man/kvinna för denna roll! (Om du däremot kan klara en hel dag utan att få abstinens för någon som helst musik, är du definitivt inte ens med på banan! )

- Jack Johnson
- Moneybrother
- Cardigans
- Timbuktu
- Johnossi
- Maia Hirasawa
- Mando Diao
- Nikola Sarcevic
- Lars Winnerbäck
- Missy Higgins
- K's Choice
- Akon
- Radiohead
- Regina Spektor
- India Arie
- Jacob Hellman

Såhär är det nämligen. Häromdagen hittade jag en gammal bortglömd skiva i bilen, den hette "Bara bäst i vinter". Den visade sig enbart innehålla grymma låtar (såklart eftersom jag själv bränt den) och TRE låtar var live-versioner från Manu Chao. Tre låtar!!! Någongång, en vinter, drömde jag mig alltså bort med Mano Chao's liveinspelningar. Clandestino, ah!.. Tänk om jag visste att jag en gång, en sommar, skulle missa att uppleva det på riktigt, live, äkta. Jävla idiot jag är. Jag har börjat grina för mindre kan jag säga…

Anledningarna till denna kontaktannons är många - jag & mina grymma, coola vänner har ju så jäkla kul när vi väl går på konserter, men jag vill ha mermermer! Men mest är jag trött på att tjata. Allt jag begär är någon som jag kan ha lite oförutsägbart och kravlöst musiklyssnande med, en MusikKompis som ställer upp i alla lägen. Snälla, vill du bli min MK?.. ღ

Jag och mitt jävla beroende

Nu ska jag berätta om min last och min stora hatkärlek. Mitt jag-har-försökt-sluta. Den jävla fotbollen.

Det är väl egentligen inte själva fotbollen i sig. Visst, jag har gått på Premier League på lånade pengar och på göteborgsderbyn som jag inte ens sympatiserar med, bara för stämningens skull. Men det kan knappast klassas som ett osunt beteende. Själva missbrukandet är när man håller på ett lag som ständigt stjäl energi, för att sällan ge något tillbaka. Ungefär som i ett förhållande – tänk att vara tillsammans med någon som aldrig lyfter ett finger och som gör allt på sina egna villkor, för att plötsligt ha en helt glimrande period! Förvandlas till den perfekta mannen/kvinnan alla kategorier och låta dig vara i relationshimlen ett tag, bara ett litet tag… Men det är dom små tagen man på något sätt lever för och det är allt annat än sunt. Sådant kan ett beroendeframkallande förhållande till Hisingens såkallade stolthet, BK Häcken, beskrivas.

Jag vet inte hur många gånger tålamodet runnit ut, hur många gånger man lämnat Vallen svärandes och frysandes (för det är ofta på hösten dom suger) i 80:de minuten för att man helt enkelt inte orkar se mer. Men man vet att när dom väl reser sig på tio så är dom kungar och så jäkla underdog, fantastiskt bra att man får gåshud! Och jag älskar verkligen fotboll. Inför denna säsongen kände jag mig rätt lugn. Jag menar, ALLA sportjournalister med någon som helst självaktning (inklusive Mats Härd, faktiskt) hade tippat Häcken som nummer ett! Det skulle vara Getingarnas säsong! Kamma hem hela Superettan, mosa skiten ur Bunkeflo och Ljungskile och whatever. Det låter rimligt i allas öron och även vi supportrar vågade hoppas på åtminstone en topp-tre och en plats i allsvenskan, äntligen.

Fatta vilket bakslag det var, när dom spelade som ett avdankat och ledbrutet seniorkorplag och placerades därefter i tabellen. När allt går fel och den nya, efterlängtade tränaren (som är min gamla gympalärare, mmmen hallå jag vet inte vad ni säger, men jag säger bara kortslutning i huvudet på någon där eller?) lyckas inte lyfta laget. Eller åtminstone dom få som inte är skadade. Men så plötsligt får dom en nytändning och det är värsta Johan Lind-andan i hela laget! Alla kämpar, Dioh Williams är på bra humör och pumpar in mål och självaste Mats Hedén nätar. Whotttt?! Häcken gör sju mål på två matcher plus tar sig vidare i Uefa-cupen, genom ett brutalmål av nya brassen som dessutom får en hjärnskakning på kuppen. Och som vanligt fattar man ingenting. Mer än att allt är glömt och förlåtet.

Men, innerst inne vet man att det kommer ett bakslag, någongång, någonstans, allt som oftast mot ett skitlag som man borde slå eftersom dom ligger näst sist. Typ Östers IF, en solig augustikväll. Jag ville ha samba, men fick 0-2. Jag har ingen bra förklaring, bara orkar inte mer… hatar förluster. Om man kan göra slut med fotboll så är jag väldigt, väldigt nära nu (fan ta er om ni går vidare mot Dunfermline i Uefa-cupen)... ღ

(Bild: Supporterklubben Getingarna)

Konstiga dagar kan vara bra att ha

Igår vaknade jag av att en liten, liten fiskmås flög in genom sovrumsfönstret. Det var så konstigt, ännu konstigare var att katten inte ens reagerade? Jag ställde upp fönstret och måsen flög ut igen. Sedan vaknade jag, jag drömde ju bara. Men jag åkte hemifrån med känslan av att det skulle bli en konstig dag och det blev det med. Konstig men bra, ibland kan det vara bra med konstiga dagar…

I tisdags var jag ute på jobb på provbanan hela dagen. Det är flera mil dit så jag lånade bil från jobbet, tycker att de är på tiden att jag får känna mig lite viktig och jag behövde givetvis en ny XC90 för ändamålet. Skönt att komma ut lite! Jag fick känna mig viktig hela vägen upp till deras nitiska vakter, som knappt ville släppa in mig med en kamera på hemliga provbanan. Jag fattade verkligen ingenting och kände mig väldigt sommarjobbaraktigt liten? När jag skulle ut igen så ville dom göra en "väldigt vanlig flygande inspektion" av mina kamerabilder. Typ 200 stycken. Ålrajt, tänkte jag, lutade mig tillbaka i solen och la armarna i kors. Dom tröttnade efter tio och jag kände mig genast jätteviktig och business managementig när jag, kameran och mina Dior-kopior till solbrillor hävde oss in i fetingbilen. Övervägde en burn-out, men sansade mig och åkte hem.

Det verkar som att det blir sol till helgen! Förra helgen var det riktigt härligt i Haverdal. Massa solbränna och rödvin, det var så trevligt, jag kom in i värsta semesterlunken! Det är lite neggostämning här på min arbetsplats nämligen. Folk har haft åtskilliga semesterveckor och knappt någon sol alls. Därför tror dom att solen aldrig mer kommer att visa sitt bleka ansikte igen norr om ekvatorn. Men jag hade faktiskt en hel soldag på havet på min semester! Om man ser lite krasst på det så tog jag ju fem dagar ledigt måndag-fredag och en dag var sommarfin, resten sommarhyfsade – alltså bestod 20% av min semester av strålande sol och bad! Inte konstigt att man är nöjdast (och brunast) då liksom? Som sagt, till helgen skall det solas, badas och kanske makrillfiskas. Jag blir fan förbannad om det blir skitväder alltså!…

Några musiktips att lyssna in er på, nu när juli helt plötsligt blev augusti och en fin helg väntar:
→ Florence Valentin. Häromdagen vred jag upp radioljudet på det jag trodde var introt till Rudie can't fail, med finfina The Clash. Men det visade sig vara ett ganska coolt rip-off som heter Pokerkväll i Vårby Gård. Dom låter som The Clash goes Håkan Hellström/Pengabrorsan och påminner mig lite om Definitivt 50 spänn-tiden, därför är dom rätt roliga trots att dom inte är direkt tokbra. (Dom kommer faktiskt till Way out west, som jag inte ska gå på som sagt… skitskitskit. Jag ska verkligen sluta prata om att jag missar på Way out west, ältaältaälta…)

→ Nikola Sarcevic - min ljuvliga, nyvunna sommarfling! Jag är verkligen lyckligt lottad, belönad med sådan urgrym musiksmak! Jag lägger upp Lovetrap här, blandade känslor för den lilla pärlan alltså. Den sliter åtminstone ur mitt hjärta, men jag är ju en lipsill ibland såatt...


[Jag har förresten låst upp kommentarfältet nu, så det är fritt fram att lämna kommentarer till mig såhär på namnsdagen och allt! Tänk så får jag inga kommentarer ändå, vad pinsamt?..] ღ

Finns man om man inte finns på Google?

Igår fick jag tända upp alla labben och hela kontorslandskapet när jag kom till jobbet halv nio! Tomt, halv nio! Redigt läskigt, jag visste inte ens vart man tände skiten, och PR höll på att skrämma livet ur mig när han dök upp i skuggorna med ett morgonhest ho-ho. Ja, vi är inte morgonpigga direkt, den tappra truppen som jobbar här nu. Jobbar och jobbar… Eller, jag gick faktiskt ut hårt i början av denna veckan! Tacken för det är att jag knappt har något att göra idag. Alls. Sanslöst tråkigt…

Så vad gör man då, efter att man så ambitiöst plöjt och rensat allt? (Till och med läst rapporter från den avdelningen som jag tänkt söka jobb på senare i höst. Doh!!) Jo, man hänger sig åt Google, givetvis. Google is the shit, vad skulle man göra utan Google? Jag googlar allt! I ett enda enterslag är man både husläkare, CSI och grävande journalist – och det enda man behöver till sin hjälp är Google. Riktnumret till Moskva? Google. Nästa spelning med Moneybrother? Google. Katten slickar sig på läppstiftet hela tiden (sjuk?). Google. (Det var visst ett helt normalt beteende för katter…)

Så satt jag här i tristessen denna eftermiddag och tänkte, hur gick det för de andra? De som var rätt driftiga under gymnasietiden? Vad hände med dom? Har dom lika tråkigt som jag? Google. Och shit, säger jag… För det första inser jag att jag numera själv är helt död på Google. Det är katastrofalt dåligt, hur kunde det bli så?! Om jag googlar mig + Tofsen får jag en enda träff. Jag frågar mig om jag över huvud taget fortfarande existerar på den här jorden? Men okej, jag googlar vidare på en rad namn, som jag kan tänka mig har lyckats med det magiska. Det säger bara rasselrassel i googleträsket… En kille har startat eget och är värsta managern för stora band. En annan är grym filmregissör, några doktorerar (dålig kändisstatus på det, men ändå) och resten är typ halv-popstjärnor eller fotbollsproffs på dekis. Förutom Kim Källström, han har ju rett sig ganska bra han…

Jag måste göra något åt min karriär. Tänker drivkraft, tänker Sveriges mäktigaste karriärskvinnor, får gåshud och ser en begynnande framtid som stjärna på karriärshimlen och i cyberspace. Googlar Annika Falkengren, som ett riktmärke: 75 600 träffar… whot?! Googlar Paris Hilton bara som jämförelse, 57 400 000 träffar är ju som ett jäkla skämt!! För att man har en känd hotellfarsa och dansar på borden. Vi (ja, alltså inte jag och Paris, utan jag och A) blev fotade när vi var ute sist, bilden låg senare på nån mingel-sajt och vi kände för en sekund kändisskapets vingslag, papparazzins hetsjakt… äh, skitsammaliksom. Nej, google är kanske överskattat trots allt?

Nu drar jag till Haverdal i helgen, mys. Har hört att Fredrik Ljungberg hänger där i trakterna ibland, det är ju inte långt från Tylösand? Undra om han är där nu? Får kanske ta och googla på det… Ha en bra helg ni alla. ღ