Snart sommar!

Det är detta gör man när man har semester i november!:

• Går på SPA på Hagabadet med mamma. Har ni badat i ägget? Det gjorde vi före vi fick ansiktsbehandling med svartavinbärsmask, lavastenar, övertrevliga terapeuter och champagne! Sedan gick vi på restaurang och drack vin. Det var en väldigt härlig dag!


• Går till frissan, så nu har jag kortare hår än jag haft på många hundra år.


• Läser Se & Hör och äter Polly (christmas edition).


• Går på tjejmiddag hos vackra Plingan i hennes nya lägenhet! Hon är toppentjejen nummer ett! Hon bjöd på lyxmiddag, efterrätt och rödvin och jag hade bränt coola skivor som vi spelade i hennes lilla bergsprängare! Det var mysigt som sjutton. Kanske var hon lite lättad när vi äntligen gick, för vi smidde sånna roliga planer så hon blev alldeles blek och jag kan tala om att det handlade om hemliga träffar med okända främlingar, hehehe…

Sedan har jag gjort en rad tråkiga saker också: Markservicen, bankärenden, telefonsamtal, avbeställa hit och beställa dit, skriva ut sig från Sverige (!) och massa sånna saker, som man måste ha koll på när man skall bli engelsman. Idag jobbar Sambo sista dagen och då blir det väl fest ikväll för hans del antar jag. Sweet, då kan jag kanske få titta på Idol för första gången på hundra år. Och på söndag bär det av… resefeber satan just nu kan jag säga! Men det är så spännande! Jag tror inte att vi kommer att ha några särskilda förväntningar egentligen, det kommer att bli så skönt att komma bort ett tag, bara vara. Känslan av att kränga på sig sin 55-liters Haglöfs packad med sommarkläder och cyklopet (hoppas på att det blir iaf ett dyk på resan)… det kommer kännas fint det! (Till alla er som vill följa oss längs vägen är det samma sida på resdagboken.se som sist som gäller! Jag har lagt upp en ny resa.)

Bara för att jag är så glad och för att nästan alla jag känner är gravida, så skall jag lägga upp världens roligaste musikvideo med en söt liten unge (soad – chop suey). Om jag får barn nån gång är det såhär dom skall uppfostras! ;-) Enjoy! ღ

Oh My Sweet Semester

Första dagen på semestern! Det känns ovanligt och väldigt, väldigt bra! Det är inte allt för ofta som första-dagen-på-semstern infaller på en halvgrå måndag i mitten av november, extra bra bara därför! :-)

Jag sov tills jag vaknade med ett ryck vid ett-tiden, drömde att vi köpte Sambos kollegas hus... maygad! Har haft lite uppdämnd sömnbrist, som typ kulminerade på inflyttningsfesten hos dubbel-A i lördags efter fyra glasrödvin... men nu har jag provsomnat deras nya dubbelsäng och den var ok. Inte konstigt att man var trött efter en heldag i Ullared tillsammans med halva Sverige. När man träffar Sambos släktingar som åkt 45 mil för att trängas med tre miljarder andra galningar, så fattar ni hur mycket folk det var där!... Jag fick en överdos av billiga tomtar, hysteriska pensionärer och sunkiga white-trash's, som vallade runt sina feta ungar i jakten på det perfekta krims-kramset. Det var jobbigt, men jag hittade en schysst väska och billig solskyddsfaktor, så jag var väl nöjd jag med.

Jag åkte ner på stan idag för att handla lite saker till resan. En resedagbok och ett litet reseapotek med skitattackpiller och alocogel, som jag är dödligt förtjust i! Tror att vi har det mesta nu. Fick mig en smärre chock inne på Forex när jag skulle växla till mig lite dollar: Antingen växlar man till sig hela resekassan och bär det på sig ("även när man sover") och blir av med allt när man blir rånad - eller så tar man ut med sitt visa-kort så att kortet blir "skimmat" och så förlorar man allt i slutändan ändå. ELLER så köper man deras fantastiska plastkort så har man pengarna i säkert förvar och blir av med halva reskassan till Forex. Nå?? Det slutade med att jag inte växlade några pengar alls... jag blir så matt.

Jag åkte hem och laddade in musik i ipoden istället. Nu har jag nästan 4 gig musik i min lilla gröna. Det är 4000 MB, det är helt sjukt mycket! Det är nästan 700 härliga fina låtar! Sweet! Några olyssnade, nya plattor ligger med! Jag hade tänkt att spara The Hives nya olyssnad också, men jag har inte kunnat hålla mig. Den är galet bra, bäst just nu faktiskt, och jag har Puppet on a string på hjänan dygnet runt just nu. Jag har plats för typ en enda skiva till, tänkte det skulle bli Ryan Adams. Läste recension i GP idag - han fick 4 starka fyrar för spelningen på Konsterhuset. Han är skön, jag får sånna Ryan Adams/Kasey Chambers lightkånntry-ryck emellanåt, det är bra. Varsågoda och lyssna in hans finaste: Oh My Sweet Carolina. ღ

Gammal kärlek rostar aldrig

Idag är alltså sista dagen på jobbet. Eftersom jag är så förutseende och strukturerad har jag redan cleanat allt jag skall göra och är redo att lämna över med varm hand (till min företrädare…). Så jag kan med andra ord unna mig en långlunch och blogga lite. :-) Jag skall bjuda min grupp på tårta i eftermiddag. Sista dagen. Mmm… Jag hade ett sista uppföljningssamtal med min chef igår. Jag kom på massa saker att säga om min tid här, good and bad. Och summan av kardemumman var att chefen ryckte lite lätt på axlarna och sa att förväntningarna aldrig motsvaras av nyutexade. Underförstått: Det blir inte roligare än såhär att jobba tjejen, face it…

Men jag tror faktiskt att det blir det, jag är övertygad om det, men man måste ju göra det man brinner för. Jag ser med glädje fram emot min individuella utvecklingsplan på Företaget i England. Jag vet att jag har mycket mer att ge. Okej, jag passade inte här, det var väl bra att jag kom på det – men jag har trivts väldigt, väldigt bra med mina arbetskamrater och med min chef! Men det är två helt skilda saker, så nu drar jag vidare för jag vill mer.

På tal om allt detta så fick jag väldens mest underbara energikick-mail av en gammal klasskompis/resekompis häromdagen! Jag hade haft en riktig skitdag och gnällde över att jag inte får någon positiv input och så damp det mailet ner i min inbox! Verkligen roligt!!! Hon går ett liknande utvecklingsprogram som jag skall gå fast i Danmark och hade massa positivt att säga om hur det är att få en sån chans! Och så har hon precis varit och rest i Kambodja och hade en hel del spännande berättelser därifrån!... (Tack M-N för det mailet – jag skall snart svara!)

Jag behöver sammanfatta detta året för mig själv. Det har varit, ja… mycket. Jag har saknat att jobba som stödperson i Familjen, som jag inte har haft någon kontakt med sedan min brukare dog förra vintern. Det var så otroligt utmanande och givande att arbeta med dom. Sedan har jag saknat mitt skrivande fantastiskt mycket. Tänk er, det här är första gången sen jag började skolan som jag inte haft ett forum för mitt skrivande. Inga tidningar, inga redaktioner och inga dead-lines. Förjävla trist… Bloggen är mitt substitut på något vis och jag skriver här av rent egoistiska skäl, för mitt höga nöjes skull och för att slippa få overload i skallen. Så är det med det. Vidare har det varit alldeles för mycket jobbtid detta året och det skall bli riktigt skönt med semester om drygt en vecka!!! Men jobbandet har lönat sig, dels med en examen och dels med ihopsparade pengar, men nu ska dom brännas! Jag ser fram emot att göra ingenting i några veckor. Sol, tempel, städer och stränder. Dykning, god mat, solsolsol och värme och fina Sambon. Jag hoppas att vi kommer få njuta ordentligt! ღ

Moneybrother på Trädgårn

Jag har sprungit på konsert igen - Moneybrother på Trädgårn i torsdags! För att recensera denna fantastiska upplevelse i korthet kan jag berätta att det var fullt med folk, elektrisk stämning och helt underbart sjukt bra, som det bara kan bli när Moneybrother spelar skallen av sig! Florence Valentin hade äran av att vara förband. Och dom sög. Jag, som liksom diggat deras skiva, blev dödligt uttråkad när sångaren höll långa utläggningar om sina höger-anipatier och liksom visst, dom får avsky att stadssekreterare dricker vin hur mycket dom vill - men det var inte det jag var där för att lyssna på... Så jag står och kniper en kiss bara för att inte missa en halvbra Pokerkväll i Vårbygård, medans Anna springer på toa. När hon kommer tillbaka berättar hon att hon träffat Moneybrother på vägen, hälsat och tryckt sig förbi honom i dörröppningen. Alltså - istället för att trycka upp Anders Wendin mot en dörrpost, så stod jag och höll en kiss i takt med ett jävla uselt förband... shit.

Det var hett och packat med folk på Trädgårn och hysteriskt lyckorus när Moneybrother går på scenen. "En konsert ska inte vara som ett aerobic-pass, det skall vara som att gå på SPA" säger han och kör igång och frälser oss alla eller åtminstone mig, för jag tror på vartenda ord han säger. Vem kan inte göra det, när hela bandet är så jäkla taggade?
Bäst är när han sjunger duetten It might As Well Be Now (som han gör med Ane Brun på nya skivan) tillsammans med sitt band, så lidelsefullt att man tror att det är äkta kärlek på scenen. Det är då han är som bäst, när han är så innerligt äkta. Men allra bäst är ändå tempot i The Pressure, som är helt jävla fantastisk live! Det är vid sånna tillfällen som jag får mina berömda lyckotrippar! :-)
Sämst är när han kör sin julsång (den han gör ihop med Jerry Williams på Pengabrorsan). Ni vet, med julklockor och hela kittet plus att Florence Valentin kommer in på scenen och körar, det var jag inte alls upplagd för.

Det är med stor kärlek i bröstet som man tränger sig ut från Trädgårn den kvällen, efter två hysteriska extranummer och med sitt lystmäte uppfyllt. Såhär är det att gå på konsert, när det är som allra bäst. Inte så konstigt att det var med just Moneybrother. Han är helt enkelt så bra som det blir. Jag tror att Anna var lite tagen hon med, för hon messade ett "tack för att du presenterade mig för ytterligare en skön kille" dagen efter. Men så fick hon ju nästan tafsa på honom i dörröppningen också... ღღღღღ

Är det konstigt att det känns konstigt?

Jag håller på att ge bort mitt liv. Det känns väldigt, väldigt märkligt måste jag säga…

Det börjar med lägenheten. Den skall hyras ut möblerad, eftersom det kostar en mindre förmögenhet att ta med sitt bohag till England med båt. Med andra ord skall någon lyckligt lottad få bo i vår nyrenoverade lägenhet, sova i vår nya dubbelsäng och slappa i vår nya soffa, medans dom samtidigt kollar in en schysst film på vår tjock-TV. Right.

Och så har vi katten. Min fina, goa och mysiga bejbi kan inte följa med till England, så är det bara, och jag kan inte låta honom styra både mitt och min sambos liv. I know. Jag är tvungen att välja bort katten och det är skit. Plötsligt känner alla nån som har ett stall eller en lada (eller rent av en låda). Men min katt är ingen karate-utekatt, som kan tampas med hästar eller ilskna hankatter eller bo i en lada heller för den delen. Han måste komma till ett lugnt hem och fortsätta sin bekymmerslösa innevardag.

Jag känner mig som en utskänkningsstation, som gör mig av med saker till höger och vänster. Rensa-släng, rensa-släng. Varsågoda och plocka på er, här rear jag bort mitt liv. Vi har så begränsade möjligheter att ta med oss saker till England. Finporslinet, som knappt hunnit upp i vårt vitrinskåp sedan flytten, packas varsamt ner i sina kartonger igen. Redo att förvaras på något lämpligt ställe. Bara det som ryms i Laxen (vår bil) får lov att komma med till England. Marimekko-skålar och fotoalbum hamnar långt ner på prio-listan. Faktum är att jag inte ens ryms själv, jag tar ju flyget, med några extra resväskor...

Och idag på jobbet - tjejen jag har vikarierat för kom tillbaka. Jag var inte säker på om hon skulle komma idag, så jag hade loggat in mig på hennes dator och höll på med en akut-grej, lite lagom stressad var jag när hon helt plötsligt stod där. I'm back, liksom. Och min chef bara "du saaa ju att du skulle flytta på dig!" Gah! JA! Jag SKA flytta på mig, så jag sitter numera i ett hörn, gömd, helt själv och imorgon lämnar jag ifrån mig telefonen. Bort med mig bara.

Det är som att titta in i någon annans liv, lite distanserat. Som när min faster berättade om min kusin, som precis flyttat till Dubai (konstigt, nån?) och som nästa åkte in i arabiskt fängelse, när hon ertappades med att dricka vatten offentligt mitt under ramadan. Då får man nästa krupp i sin trygghetsbubbla och undrar hur kusinen tänker när hon ens utsätter sig för sånt??? Mellanmjölmellanmjölkmellanmjölk-cykelhjälm och blåa plasttossor, rabblar jag som ett mantra, tills jag kommer på att det är byebye med det snart och bara hello heltäckningsmattaheltäckningsmatta-vänstertrafik…

Det känns konstigt bara, inte alls ledsamt eller så, absolut inte. Men konstigt overkligt. Är det så konstigt?

Det går sedan från konstigt till helt knäppt, när Mr. Mister ringde mig och frågade om jag kan skicka lite foton från Asien-resan till honom. Asien-resan?? Vad konstigt, skall jag åka till Asien också? Ah, just det, den lilla detaljen som skall hända innan hela vardagen tar en riktig u-turn. Ibland måste jag påminna mig själv om att det är jag – det är mig som allt detta fantastiska händer. Samtidigt jag som har huvudet uppochnerpå, utan att veta någonting... Utan att varken kunna ringa en vän, fråga publiken eller välja bort två av de felaktiga svaren. För här finns det inget facit och inga säkra kort.

Det enda jag vet är att jag gör helt rätt och jag är STOLT över mig och Sambo, vi som gör detta ihop! Det är fantastiskt spännande att vara huvudrollsinnehavare i våra liv just nu!! Det är helt rätt i tiden och i sinnet att sticka iväg ett tag. Det rullar på och vi löser saker - en sak i taget. Men fråga inte om jag tänkt på detdär eller dethär, eller hur jag skall fixa den däringa grejen. För jag har säkert inte tänk på det ändå, det får komma som det kommer och hända när det händer. Jag tror faktiskt att det här kommer att bli riktigt, riktigt bra. Jag tror på bra! Vi vågar chansa och det är det första steget – antingen mot total kaos eller mot fullkomlig jäkla succé! Nu börjar ävetyret! :-) ღ

Jag hör röster

Ja, det är sant. Jag hör du-är-vad-du-äter-rösten i mitt huvud. Jag är ensam hemma och min middag bestod idag av vitlöksbröd. I mitt huvud: Ett vitlöksbröd, femton pepparkakor, trehundra liter läsk och inte mindre än trettifem (ni vet när han tar i liksom, treeeetttttifem!!) klementiner! Och idag när jag ringde och bokade in mig och mamma på Hagabadet om några veckor, hör jag mig själv säga "Jag tar champagnepaketet också!"
Rösten: Och Karin är inte riktigt KLOK som beställer champagne - alkohooool - ojojoj hur ska detta SLUTA??? Dessutom har BK fredagsfika denna veckan och då blir det kladdkaka to die for med vispgrädde... Jag blir helt paranoid och tror att Anna Skipper herself skall komma in i mitt kök och blanda snorgröna hälsodrinkar och visa allt jag har ätit på en hel vecka (och frossandet avslutas med två STORA bitar chokladkladdkaaaka!..). Äh, det hade inte varit så farligt egentligen för jag är ingen storfrossare. Däremot så blir jag uppriktigt oroad över Englands matkultur. Jag är livrädd för att bli engelsmanna-aktigt flötig. Och tänk er den engelska du-är-vad-du-äter-tanten, har ni sett henne eller?? (Hon som inspekterar bajset hos folk "well THAT is NOT proper pooooo and gaaauuuud what a smell!!" konstigt kärring, du petar i andras bajs liksom...)

Jag kollade precis på Musikbyrån, dom hade Englandsspecial! Ahhh! Massa engelska myspace-kändisar typ söta Kate Nash och sköna Jack Peñate och jag bara fånlog genom hela programmet! Fatta vad mycket musik jag skall frossa i och vad många kul konsterter jag skall springa på! Andres Lokko var med på ett hörn och kommenterade varför det bor fler svenskar i London än vad det gör i en svensk småstad - för att vi svenskar söker en motpol till den prydliga ikea-stylade verkligheten vi lever i, sa Lokko och så sa han även nåt om härliga knarkare och sluskar. Jag antar att jag och Andres Lokko flyttar till England av olika anledningar, men men... Så på tal om schysst engelsk underbar musik och "härliga knarkare", så får ni Delivery med Babyshambles och äckliga Pete Doherty, men jag gillar verkligen denna!
[- Förresten så ska jag på Moneybrother på torsdag, mmhja det blir fint det! ]

"Man ångrar bara det man inte gjort"-bluffen

Jag pratade jobb med min pappa, han med den konstanta förkylningen och dom knakande fingrarna. Han var hos mig förra veckan för att hjälpa mig fixa lite skavanker i lägenheten. Han har för övrigt precis kopplat att vi skall åka till England. (Imponerande, för i andra samanhang om jag ska resa nånstans brukar tioöringen trilla ner ungefär samtidigt som jag står med packade väskor och ber om skjuts till Landvetter... :-)

Jag: Kan ni inte vara lite glada för min skull, att jag fick jobbet?
Pappa: Fast jag tycker ju inte att det är roligt?..
Jag: Hur kan det inte vara roligt?? Jag har ju fått värsta drömjobbet! Fatta vilken grej detta är!
Pappa: Mmmhm… Men vad ska ni till England och göra?
Jag: Jag känner mig instägd här, jag måste få lite nya perspektiv! Jag skall jobba nära Brighton i södra England (pekar på karta).
Pappa: Happ… Där gör dom sån där sås!! Visste du det? (pekar intresserat på staden Worcester mitt i England - whot??)
Jag: Men kom igen, jag är född och uppvuxen här. Jag skulle ångra ihjäl mig annars!
Pappa (laddar favoritcitatet): Japp, man ångrar bara det man inte gjort! Det har jag alltid sagt! Eh... fast jag gillar ju inte detta!.. Å så vet du inte vart ni ska bo heller. Hade det varit jag hade jag haft en konstant skitattack av nervositet!..

Dom är så finkänsliga i min familj. Men det är ju kul att dom är så intresserade av vad jag skall göra. Om jag skulle säga att jag skall säsongsjobba några år som inkastare på Kos och dansa go-go med en haschplanta i ena mungipan, skulle dom säkert bara nicka och "hmmm":a och undra vad jag skaaadiiiitååågöööra??? Och så det obligatoriska "man ångrar ju bara det man inte gjort", sure...
Det är väl bara ett konstigt sätt att visa att man kommer sakna mig på, egentligen. Men jag blir lite irriterad ändå, ah, jag vet faktiskt inte... Egentligen skiter jag väl i det, även om ett litet lycka till fakiskt hade varit på sin plats. Dom kan väl åtminstone vara glada att det inte är Australien (som sist), Dubai (min kusin flyttade just dit) eller typ Hisingens hemtjänst?.. ღ

SPA, semester och hemmalagade köttbullar

Ojojoj, har precis ätit det bästa av allt. Hemmagjorda köttbullar - mina hemmagjorda köttbullar! Jag har inte lagat det på ett tag, har av nån anledning fått lite dåliga vibbar av att steka köttbullar, kan inte riktigt sätta fingret på vad det är... kanske blev det bränt sist? Men det är synd att det har blivit så, för dom jag gjorde idag smakade himmelskt, precis som mormors! Så som dom ska smaka, lite hårt stekta och med lingonsylt till. Så nu är jag proppmätt! Och jag har ett ton disk att spara till min sambo, som är i England på spännande intervjuer nu! Ah,vilken tjej jag är! Mmmooooaahahaha!....

Imorgon har jag bara två veckor kvar tills jag slutar jobbet. TVÅ veckor, det kommer bara säga schvopp, så är det färdigjobbat!! Hur känns det då, Karin? Jotack,det känns förjäkla fint! Men som ett brev på posten så hettar det plötsligt till på jobbet. Jag fick världens obehagligaste mail idag och bara whattheheck och sen blev det action vill jag lova. Var inte helt nöjd med att bli orättvist kritiserad, såhär två veckor innan mitt gästspel är över... Jag brukar inte vara nöjd med att bli kritiserad över huvud taget. Men det är väl bra att det händer lite, så jag kan hålla motivationen uppe de sista veckorna.

Aja, jag och mamma skall på SPA-behandlingar på Hagabadet snart. Ohh, vi är så värda det! Och semestern närmar sig, Asien! In your face, alla ni som var lediga i somras - om tre veckor åker jag till solen! Mr. Mister ringde mig igår för att berätta att han också skulle på semester. Jaha? - I'm going to Jordan! Who the heck is Jordan, tänkte jag, när jag gick och gastade på engelska i mobilen inne på Konsum. - So you can not call me in two weeks. Nähä? Jag fattade ingenting, helt ärligt, men sen sa han nåt om backpacking också tror jag. Han är för söt ibland, Mr. Mister. Thailand kändes plötsligt väldigt charter-aktigt jämfört med Jordan, vem det nu är. Ah well. :-)
Jag längtar så otroligt mycket efter semester!!! Sällsynt i min värld, så därför är jag verkligen värd det- SPA, semester och hemmalagade köttbullar! ღ

(Jag fick denna av min bror häromdan, han är för söt. Enjoy!)