Gammal kärlek rostar aldrig

Idag är alltså sista dagen på jobbet. Eftersom jag är så förutseende och strukturerad har jag redan cleanat allt jag skall göra och är redo att lämna över med varm hand (till min företrädare…). Så jag kan med andra ord unna mig en långlunch och blogga lite. :-) Jag skall bjuda min grupp på tårta i eftermiddag. Sista dagen. Mmm… Jag hade ett sista uppföljningssamtal med min chef igår. Jag kom på massa saker att säga om min tid här, good and bad. Och summan av kardemumman var att chefen ryckte lite lätt på axlarna och sa att förväntningarna aldrig motsvaras av nyutexade. Underförstått: Det blir inte roligare än såhär att jobba tjejen, face it…

Men jag tror faktiskt att det blir det, jag är övertygad om det, men man måste ju göra det man brinner för. Jag ser med glädje fram emot min individuella utvecklingsplan på Företaget i England. Jag vet att jag har mycket mer att ge. Okej, jag passade inte här, det var väl bra att jag kom på det – men jag har trivts väldigt, väldigt bra med mina arbetskamrater och med min chef! Men det är två helt skilda saker, så nu drar jag vidare för jag vill mer.

På tal om allt detta så fick jag väldens mest underbara energikick-mail av en gammal klasskompis/resekompis häromdagen! Jag hade haft en riktig skitdag och gnällde över att jag inte får någon positiv input och så damp det mailet ner i min inbox! Verkligen roligt!!! Hon går ett liknande utvecklingsprogram som jag skall gå fast i Danmark och hade massa positivt att säga om hur det är att få en sån chans! Och så har hon precis varit och rest i Kambodja och hade en hel del spännande berättelser därifrån!... (Tack M-N för det mailet – jag skall snart svara!)

Jag behöver sammanfatta detta året för mig själv. Det har varit, ja… mycket. Jag har saknat att jobba som stödperson i Familjen, som jag inte har haft någon kontakt med sedan min brukare dog förra vintern. Det var så otroligt utmanande och givande att arbeta med dom. Sedan har jag saknat mitt skrivande fantastiskt mycket. Tänk er, det här är första gången sen jag började skolan som jag inte haft ett forum för mitt skrivande. Inga tidningar, inga redaktioner och inga dead-lines. Förjävla trist… Bloggen är mitt substitut på något vis och jag skriver här av rent egoistiska skäl, för mitt höga nöjes skull och för att slippa få overload i skallen. Så är det med det. Vidare har det varit alldeles för mycket jobbtid detta året och det skall bli riktigt skönt med semester om drygt en vecka!!! Men jobbandet har lönat sig, dels med en examen och dels med ihopsparade pengar, men nu ska dom brännas! Jag ser fram emot att göra ingenting i några veckor. Sol, tempel, städer och stränder. Dykning, god mat, solsolsol och värme och fina Sambon. Jag hoppas att vi kommer få njuta ordentligt! ღ