Moneybrother på Trädgårn

Jag har sprungit på konsert igen - Moneybrother på Trädgårn i torsdags! För att recensera denna fantastiska upplevelse i korthet kan jag berätta att det var fullt med folk, elektrisk stämning och helt underbart sjukt bra, som det bara kan bli när Moneybrother spelar skallen av sig! Florence Valentin hade äran av att vara förband. Och dom sög. Jag, som liksom diggat deras skiva, blev dödligt uttråkad när sångaren höll långa utläggningar om sina höger-anipatier och liksom visst, dom får avsky att stadssekreterare dricker vin hur mycket dom vill - men det var inte det jag var där för att lyssna på... Så jag står och kniper en kiss bara för att inte missa en halvbra Pokerkväll i Vårbygård, medans Anna springer på toa. När hon kommer tillbaka berättar hon att hon träffat Moneybrother på vägen, hälsat och tryckt sig förbi honom i dörröppningen. Alltså - istället för att trycka upp Anders Wendin mot en dörrpost, så stod jag och höll en kiss i takt med ett jävla uselt förband... shit.

Det var hett och packat med folk på Trädgårn och hysteriskt lyckorus när Moneybrother går på scenen. "En konsert ska inte vara som ett aerobic-pass, det skall vara som att gå på SPA" säger han och kör igång och frälser oss alla eller åtminstone mig, för jag tror på vartenda ord han säger. Vem kan inte göra det, när hela bandet är så jäkla taggade?
Bäst är när han sjunger duetten It might As Well Be Now (som han gör med Ane Brun på nya skivan) tillsammans med sitt band, så lidelsefullt att man tror att det är äkta kärlek på scenen. Det är då han är som bäst, när han är så innerligt äkta. Men allra bäst är ändå tempot i The Pressure, som är helt jävla fantastisk live! Det är vid sånna tillfällen som jag får mina berömda lyckotrippar! :-)
Sämst är när han kör sin julsång (den han gör ihop med Jerry Williams på Pengabrorsan). Ni vet, med julklockor och hela kittet plus att Florence Valentin kommer in på scenen och körar, det var jag inte alls upplagd för.

Det är med stor kärlek i bröstet som man tränger sig ut från Trädgårn den kvällen, efter två hysteriska extranummer och med sitt lystmäte uppfyllt. Såhär är det att gå på konsert, när det är som allra bäst. Inte så konstigt att det var med just Moneybrother. Han är helt enkelt så bra som det blir. Jag tror att Anna var lite tagen hon med, för hon messade ett "tack för att du presenterade mig för ytterligare en skön kille" dagen efter. Men så fick hon ju nästan tafsa på honom i dörröppningen också... ღღღღღ