En liten nyhet

Här kommer den lilla grejen som jag tänkte berätta: JAG fick jobbet i England!

Jag har knappt fattat det, men jag fick verkligen erbjudandet att faktiskt göra allt det där --> jag ska få jobba med mitt favoritområde, resa, träffa mycket folk och framför allt känna att man satsar på mig, via ett omfattande utvecklingsprogram. Jag har signerat kontraktet och vi sticker i januari! Det kändes ändå som ett rätt stort beslut att fatta, eftersom det handlar en tillsvidareanställning. Dessutom skall vi ha jobb båda två och helst hyfsat nära varandra, om det skall vara realistiskt. Som tur är så har jag världens bäste sambo och världens bästa vänner. Dom påminde mig om att man måste chansa ibland och låta hjulen rulla och när Anna sa att det inte är likt mig att tveka på ett äventyr, så bestämde jag mig definitivt. Det var ju detta som var tanken från början. Dessutom verkar ju alla mina vänner förändra sina liv just nu och starta om, så varför inte haka på? :-) Sometimes you just have to go for it, sa Mr. Mister, som var på god väg mot en hjärtattack innan jag tackade ja…

En på jobbet hade hört om Englandsbeslutet och han sa att han var imponerad av folk som följer sina drömmar. Och han bara "ärligt talat, heeelt rätt, jag skulle göra preciiis samma sak om jag var i din situation” Åh, vad klokt tänkte jag – not, för du var i min situation för 20 år sedan. Klart det är lätt att råda andra nu. Nejusch, jag skall aldrig bli sån och jag siktar inte heller på en guldklocka efter 25 års trogen tjänst i samma företag – vilken åttiotalist kommer att uppnå det liksom?… Stagnation är faktiskt någonting man väljer, inte nånting man blir påtvingad.

Jag träffade förresten en gammal klasskompis i somras. En sånt pretto som jag verkligen avskydde på den tiden. Och han bara ”Äpplet faller inte långt från trädet, hehe…” när han såg mig, och jag bara ”detsamma till dig” (sucker). Han stod och delade ut reklamblad för sitt vänsterparti och det var som att förflyttas bakåt i tiden. Så vill jag inte ha det. Jag vill inte stöta på gamla bekanta hundra år senare, slentrian-bananerna, och bara ”hej, här är äpplet som inte ens rullade av Hisingen”.

Det känns verkligen helt rätt med England! Det ska bli så kul att testa på detta jobbet, med allt vad det innebär! Vi skulle ångra ihjäl oss om vi inte tog chansen. Vi skulle bli dom som tror att vi ger ett gott råd när vi om 20 år säger till andra att "det är heeelt rätt", fastän vi aldrig själva tog steget. För även om vi trivs här, så gnager rastlösheten hål när man inser att det inte blir mer spännande än backaplan, rambergsvallen och sextonbussen. Ett äventyr kommer det verkligen att bli i England, vare sig vi emigrerar i några månader eller i flera år. Och det ska bli så jäkla spännande!! ღ