Finns man om man inte finns på Google?

Igår fick jag tända upp alla labben och hela kontorslandskapet när jag kom till jobbet halv nio! Tomt, halv nio! Redigt läskigt, jag visste inte ens vart man tände skiten, och PR höll på att skrämma livet ur mig när han dök upp i skuggorna med ett morgonhest ho-ho. Ja, vi är inte morgonpigga direkt, den tappra truppen som jobbar här nu. Jobbar och jobbar… Eller, jag gick faktiskt ut hårt i början av denna veckan! Tacken för det är att jag knappt har något att göra idag. Alls. Sanslöst tråkigt…

Så vad gör man då, efter att man så ambitiöst plöjt och rensat allt? (Till och med läst rapporter från den avdelningen som jag tänkt söka jobb på senare i höst. Doh!!) Jo, man hänger sig åt Google, givetvis. Google is the shit, vad skulle man göra utan Google? Jag googlar allt! I ett enda enterslag är man både husläkare, CSI och grävande journalist – och det enda man behöver till sin hjälp är Google. Riktnumret till Moskva? Google. Nästa spelning med Moneybrother? Google. Katten slickar sig på läppstiftet hela tiden (sjuk?). Google. (Det var visst ett helt normalt beteende för katter…)

Så satt jag här i tristessen denna eftermiddag och tänkte, hur gick det för de andra? De som var rätt driftiga under gymnasietiden? Vad hände med dom? Har dom lika tråkigt som jag? Google. Och shit, säger jag… För det första inser jag att jag numera själv är helt död på Google. Det är katastrofalt dåligt, hur kunde det bli så?! Om jag googlar mig + Tofsen får jag en enda träff. Jag frågar mig om jag över huvud taget fortfarande existerar på den här jorden? Men okej, jag googlar vidare på en rad namn, som jag kan tänka mig har lyckats med det magiska. Det säger bara rasselrassel i googleträsket… En kille har startat eget och är värsta managern för stora band. En annan är grym filmregissör, några doktorerar (dålig kändisstatus på det, men ändå) och resten är typ halv-popstjärnor eller fotbollsproffs på dekis. Förutom Kim Källström, han har ju rett sig ganska bra han…

Jag måste göra något åt min karriär. Tänker drivkraft, tänker Sveriges mäktigaste karriärskvinnor, får gåshud och ser en begynnande framtid som stjärna på karriärshimlen och i cyberspace. Googlar Annika Falkengren, som ett riktmärke: 75 600 träffar… whot?! Googlar Paris Hilton bara som jämförelse, 57 400 000 träffar är ju som ett jäkla skämt!! För att man har en känd hotellfarsa och dansar på borden. Vi (ja, alltså inte jag och Paris, utan jag och A) blev fotade när vi var ute sist, bilden låg senare på nån mingel-sajt och vi kände för en sekund kändisskapets vingslag, papparazzins hetsjakt… äh, skitsammaliksom. Nej, google är kanske överskattat trots allt?

Nu drar jag till Haverdal i helgen, mys. Har hört att Fredrik Ljungberg hänger där i trakterna ibland, det är ju inte långt från Tylösand? Undra om han är där nu? Får kanske ta och googla på det… Ha en bra helg ni alla. ღ

Underbart är kort

Semesterveckan började världsbäst, med sommarens finaste dag. Strålande solsken, varmt i luften, kylväskan fullpackad och ölen på kylning. Sen drog vi ut på sjön, hela högen. Det blev en kanondag! Sommarens kallaste bad, men det ska ju helst bita lite i skinnet när man havsbadar!..

En heldag ägnades faktiskt åt något jag inte gjort på hundra år – Liseberg. Åkpass, perfekt Lisebergsväder och värsta karusellfrossan! Det var inihelvetes askul kan jag säga, Balder rockar och jag kände mig som tolv år när jag mosade små barn på Radiobilarna mooahahahaaa... Det var kul med lite action i en lugn vecka. Annars var det mest shopping, softa, lyxiga caféer och Saluhallen. Och Parksommar i Trollhättan…

Sommar i Folkets Park, Trollhättan. Pyttelitet och knappt något folk (en folkpark tar helt enkelt inte så mycket folk). Massa bra musik: Säkert var riktigt bra, över förväntan faktiskt, och Salem al Fakir vad hur galen som helst! Han ska upplevas live, helt klart! Men höjdpunkten var givetvis sist ut... Att det var så lite folk innebar att jag stod i princip längst fram, i mitten, inför sista konserten! Like back in the days, när man var fjortis, med enda skillnaden att alla runt omkring mig faktiskt var typ 25!! Oh yes, inte ett uns av åldersnojja! Där stod jag och kände mig som en kung, förväntansfull, så gick ridån upp och Moneybrother river av Just another summer och jag får typ kortslutning i huvudet och geléknän… Alltså, tänk er, en liten låg scen, ”kravallstaketet” står typ en meter från scenen och jag står typ en meter från kravallstaketet… Kan säga att dom första 10 bilderna på min kamera föreställer ingenting annat än suddiga, halva huvuden för att jag inte kunde hålla still kameran. Jäklar vilket röj det var framför scenen, alltså tänk er!… Det var mitt livs bästa konsertupplevelse och när det var akustisk gitarr, blått ljus och bara Anders Wendin på scenen med Feelings getting stronger in the dark, så blev det inte så lite översvämning i mina tårkanaler, rätt redigt faktiskt…

Den natten var jag så uppe i varv efter konserterna att jag sjöng med i dåliga trubadur-gitarrlåtar och drack husets röda, på en krog mitt i Trollhättans helt galna fylleslag (Fallens dagar, då ska det supas verkar det som).
”Om du letar efter röööka när du är i Trollhättaaaan….”
– Öööhh, schpeeela den mää Aliss, hooo de fack is Aliiissss!!! Oh shit…
Dom pratar fult i Trollhättan och alla kissade hej-vilt överallt i stan, oh lord vilken håla, det var värre än Valborgsmässoafton! Men jag var så jäkla äckligt nöjd med den kvällen så det bekom mig inte, fick sånna där känslosamma lyckotrippar som jag kan få emellanåt. Där man tänker att man fan har världens bästa, vackraste, grymmaste liv, massor av kärlek och man är lycklig, frisk och lever precis så som man helst vill! Den kvällen ville jag inte ändra på något, såklart man inte vill när man känner sig giftigast i hela jälkla Trollhättan!
Rullade hem igen på lördagen, med ett sprajlans nytt visir och kärlek i bröstet. För trots att det bara är Just another summer, så kan det inte bli bättre än såhär. ღ

Frikort - bara en förfestfantasi

Det har varit en minst sagt lugn eftermiddag på jobbet idag. Folks arbetsmoral sjunker häpnadsväckande mycket när det närmar sig semester. Min också, av någon anledning. Det smittar liksom av sig, trots att jag inte har femtielva veckors semester att se fram emot (som sagt). Så denna eftermiddagen sällade jag mig faktiskt också till Aftonbladet-skaran, helt ogenerat och utan hämningar läste jag nästan alla Ronnie Sandahls krönikor på Aftonbladet! Jag fastande särskilt för en, som handlade om Frikort.

Av någon anledning kommer man nästan alltid in på detta samtalsämnet på rödvinstunga förfester. Särskilt om det är nya personer med. Då kommer den garanterat på tal! Listan. Frikorten. Kärt barn har många namn, men syftet är det samma. Du får välja tre, mer eller mindre kända personer. (Ronnie hade bara en, jag vet inte om vi tolkat reglerna lite för generöst i mitt umgänge, men vi har tre av någon anledning – dock med inbördes rangordning!) Det intressanta är att de allra flesta känner till precis vad det handlar om när samtalsämnet dyker upp och det brukar inte krävas någon jätteansträngning för att namedroppa lite...

Några exempel på personer som figurerat på förfestarfolks listor är: Tuva Novotny (en ofantligt populär kandidat på killarnas listor, oftast räcker det liksom med henne). På tjejlistorna har man bland annat hört namn som: Johan Wissman, Brad Pitt (lite tråkigt och fantasilöst, om jag får säga det själv), Henrik Lundqvist och en så otippad kandidat som Erik Edman!

Trots den proffsbloggare Ronnie Sandahl är, avslöjade han faktiskt sitt frikort - Carina Berg. Rakt ut i cyberrymden bara liksom, med Carina Berg, det tyckte jag kändes lite billigt av Ronnie. Jag kan avslöja så mycket som att jag har en lista. Med några mer eller mindre kända, svenska män. Som är så lika men ändå så olika, grym inlevelse och äkta känsla i det dom gör…

Okej. Ja, alltså - den helt ohotade förstaplatsen går givetvis till Sveriges bäste artist, alla kategorier. (Förutsägbart, okej) Men på andraplats, en skådespelare och jag såg hans rumpa i en alldeles för underskattad film alldeles nyligen och det är nog så nära jag någonsin kommer att komma den rumpan alltså, men ändå… För hela företeelsen med listor och frikort är givetvis bara ett kul skämt, en oskyldig och jäkligt avlägsen fantasi, men kanske ändå som Ronnie säger – en del av alla sunda relationer? ღ

Nu ska jag njuta av en hel veckas ledighet, som kommer att avslutas med ingen mindre än följande fina. (Just another summer)

Jag släppte bomben

Vilken helg det blev, årets utekväll nummer ett! Extra allt. En tappad klack, taxifrossa och dansdansdans. Jag tror att vi ville känna att vi fortfarande orkar dansa tills dom tänder i taket. Det orkade vi och hem kom vi, lagom med morgontidningen. Men dagen efter, shit, jag får åldersnojja!.. Grymt kul var det iaf!! (Nej A, jag kunde inte med att lägga upp den där bilden, haha, den såg liksom ännu värre ut när jag försökte censurera, jaduvet… Men den ligger ju tryggt där ute på webben som sagt...)

Lugna veckan på jobbet nu, semestertider. Men lite action trots allt, jag släppte nämligen helt otippat en bomb igår, mitt under fikarasten.
- Va!? Har du inget mc-kort??.. Men?...

Ja, jag vet, jag trodde det var rätt uppenbart att jag inte har körkort för motorcykel? Men icke, jag kände mig lite skyldig, som att jag undanhållit något. Vilken besvikelse! För vi har läst motorcykeltidningar och pratat vridmoment, kåpor och acceleration ganska mycket. Förlåt om jag ingav falska förhoppningar, men damn, jag vet ju knappt hur man kör en motorcykel ens en gång. Men jag har åkt med mycket på motorcykel. Det räknades visst inte igår.

Jaha, så skulle jag då förklara varför jag inte har tagit mc-kort. Han trodde ju jag var modig. Och ja, jag är ju orädd och jag har äventyrat och allt det där. Så jag tog den korta historien, att det ”bara inte blivit av”. Trodde han mig? Självklart inte…

Klart att jag ska ta kortet någon dag. Jag vill ge det lite tid bara, men det blir så fel bara när jag ska försöka förklara. För det första ska jag slipa lite på mitt trafikomdöme. Sen ska jag hitta en båge som är lagom hög för lilla mig. Och tillsist ska jag komma på att det där med fart är överskattat. ----Hallå?.. Jag var adrenalinhög i tre dagar på ett fallskärmshopp, 200 km/h fritt fall med näsan mot marken! Överskattat?... No way, jag kommer att älska det, alldeles för mycket. Såklart, jag kommer att älska farten och trycket och känslan, så fort jag sätter mig bakom det där styret!

Men jag tror faktiskt att jag behöver ha detta att se fram emot. Ett äventyr på hemmaplan, utan dyktuber och fallskärmar. När jag inte orkar dansa på borden tills dom tänder i taket, måste jag ha nåt som gör att man känner att man lever lite. Den dagen kommer nog, så småningom. ღ

Ha en förbannat trevlig semester!

Semestertider, åtminstone enligt kalendern. Inte enligt vädret, omfattande översvämningar är det enda man hör. Och detta eviga tjat om folks semestrar.

Egentligen börjar det hela i slutet av april, semestertugget ni vet. Den ena ska åka bort, den andra har bokat lägenhetshotell och den tredje ska snickra och pilla navelludd. Typ så går snacket. Så kom försommaren, den fantastiska överhettade försommaren. Gav en försmak av hur fint en sommardag kan smaka. Och nu regnbakslaget, fulväder – ändå pratar alla om den förbannade semestern? Nej, semester är överskattat…

Okej, så här är det. Jag ska ha en ynka vecka semester. Det är inget att skryta med, när hela Volvo flyr fältet på industrisemestern. En ynka liten sketen vecka. Och jag hade verkligen gillat att ha semester denna sommaren, vilket väder det än blir. Därför känns det rätt bittert att bli ett med inventarierna i sommar. Ensamjobbarsommar!..

Men - min semester kommer i vinter istället, lagom till mitt vick gått ut. Jag ska ut på äventyr igen! Fem veckor i november/december. Jag säger bara fem veckor!!! Backpacking. I solen. Jag ska äta färsk mango och flaga på näsan på självaste julafton. (Jag ska berätta mer om resan, det nya äventyret, snart. Det blir en cliffhanger!…) Det är långt kvar till november. Vem tänker på november nu liksom, särskilt idag – kollektivets sistajobbardag? Det känns fjuttigt att ens nämna november i semestersammanhang. Just nu är det bara husvagn/sommarstuga/sista-minuten/slappa/sova/pyssla…

Äh. Jag blir avundsjuk, ju. Såklart. Men det får man ta, när man är en leva-i-nuet-livsstilsbejakare, som offrar ett par sommarveckor för att jag inte kan stå ut med vintern. Det kommer det att vara värt, när jag kränger på mig dykarutrustningen i december, medan det slås nytt julhandelsrekord i snöblandat regn här hemma. Som sagt, det är några månader kvar.

Till dess tänker jag njuta järnet av sommaren, den regniga sköna!

08.48 - Försova sig

Så roligt började denna fuldagen. Varför är inte sånna dagar förbjudna? Varför orkar man bry sig om en dag, som man helst av allt skulle vilja få minst femton ep-anfall under, men man lägger band på sig för att det inte passar sig att flippa ut på sin arbetsplats? Orka bli påmind om hur dålig man var på att löneförhandla, hur många veckors semester man INTE ska ha i sommar och att vikariatet snart går ut. Allt på samma dag. Dagen som dessutom började med att man försov sig. Gah... gnek och gnälltant.

Några roligheter smög sig dock in under denna ominnesvärda dagen!:

1) A&A har lagt vantarna på en ny lägenhet idag! Grattis, vad kul! (Inflyttningsfesten redan utlovat, i oktober, haha...)

2) Långlunch med H, hon är så härlig! Den slutade med att hon beställde tårtor inför morgondagen (ex-jobbsredovisning) för typ 2000 pix. Det tyckte jag var hysteriskt roligt av någon anledning. Och att hon fått jobb, såklart!

3) Ny fantastisk låt nådde min öron idag. Åhh... vilken fantastiskt härlig, fin & underbar liten sång, lyssna in!.. Jason Mraz - I'm yours.


Imorgon ska jag börja tidigt - vakna utvilad, äta frukost hemma, njuta av morgonsolen och förvänta mig att hela dagen fortsätter på det temat!... Imorgon är en ny dag!

Jag och min proffsblogg

Det var väl egentligen bara en tidsfråga. Men nu är den här, min alldeles egna blogg. Jag saknar faktiskt skrivandet, har inte tagit upp tråden igen efter åren på Tofsen (chalmers kårtidning). Så det blir en blogg sålänge. Inte vilken blogg som helst, tänkte jag, utan en proffs-blogg!

Det känns som det ligger i tiden att erbjuda en grymt bra, spännande och tight blogg! Jag ser redan framför mig hur erbjudanden från glansiga modemagasin kommer att regna över mig och jag får en egen spalt, med en snygg bildbyline. Och så får jag hooka upp med Ronnie Sandahl för lite bra blogg-tips! Right! Det känns fint att vara på banan igen!

Det kommer att vara spridda skurar, här inne på världens bästa blogg. Dagens tema är helt klart musik! Hur skulle jag klara en dag utan musik i öronen?
Till saken: Jag har länge grunnat på om jag skall gå på festivalen här i stan, Way Out West, i augusti. Eftersom jag helst vill se Moneybrother beslutade jag att strunta i Way Out West och se honom på Parksommar istället. Som den groupie jag är har jag alltså bokat biljett + en hotellnatt i Trollhättan (!), för att se fina Money. Gissa om det hade kostat minst lika mycket att köpa en dagsbiljett till Way Out West istället? Bra jobbat... Men! Jag går fortfarande och suktar efter Way Out West!... Regina Spektor, Lily Allen och idag läste jag att Mano Chao (!!!) ska spela på denna fantastiska festival.
- Det måste avgöra saken. Jag kan inte missa det! Frågan är vem jag ska gå med?..

Fortsättning följer...