Finns man om man inte finns på Google?

Igår fick jag tända upp alla labben och hela kontorslandskapet när jag kom till jobbet halv nio! Tomt, halv nio! Redigt läskigt, jag visste inte ens vart man tände skiten, och PR höll på att skrämma livet ur mig när han dök upp i skuggorna med ett morgonhest ho-ho. Ja, vi är inte morgonpigga direkt, den tappra truppen som jobbar här nu. Jobbar och jobbar… Eller, jag gick faktiskt ut hårt i början av denna veckan! Tacken för det är att jag knappt har något att göra idag. Alls. Sanslöst tråkigt…

Så vad gör man då, efter att man så ambitiöst plöjt och rensat allt? (Till och med läst rapporter från den avdelningen som jag tänkt söka jobb på senare i höst. Doh!!) Jo, man hänger sig åt Google, givetvis. Google is the shit, vad skulle man göra utan Google? Jag googlar allt! I ett enda enterslag är man både husläkare, CSI och grävande journalist – och det enda man behöver till sin hjälp är Google. Riktnumret till Moskva? Google. Nästa spelning med Moneybrother? Google. Katten slickar sig på läppstiftet hela tiden (sjuk?). Google. (Det var visst ett helt normalt beteende för katter…)

Så satt jag här i tristessen denna eftermiddag och tänkte, hur gick det för de andra? De som var rätt driftiga under gymnasietiden? Vad hände med dom? Har dom lika tråkigt som jag? Google. Och shit, säger jag… För det första inser jag att jag numera själv är helt död på Google. Det är katastrofalt dåligt, hur kunde det bli så?! Om jag googlar mig + Tofsen får jag en enda träff. Jag frågar mig om jag över huvud taget fortfarande existerar på den här jorden? Men okej, jag googlar vidare på en rad namn, som jag kan tänka mig har lyckats med det magiska. Det säger bara rasselrassel i googleträsket… En kille har startat eget och är värsta managern för stora band. En annan är grym filmregissör, några doktorerar (dålig kändisstatus på det, men ändå) och resten är typ halv-popstjärnor eller fotbollsproffs på dekis. Förutom Kim Källström, han har ju rett sig ganska bra han…

Jag måste göra något åt min karriär. Tänker drivkraft, tänker Sveriges mäktigaste karriärskvinnor, får gåshud och ser en begynnande framtid som stjärna på karriärshimlen och i cyberspace. Googlar Annika Falkengren, som ett riktmärke: 75 600 träffar… whot?! Googlar Paris Hilton bara som jämförelse, 57 400 000 träffar är ju som ett jäkla skämt!! För att man har en känd hotellfarsa och dansar på borden. Vi (ja, alltså inte jag och Paris, utan jag och A) blev fotade när vi var ute sist, bilden låg senare på nån mingel-sajt och vi kände för en sekund kändisskapets vingslag, papparazzins hetsjakt… äh, skitsammaliksom. Nej, google är kanske överskattat trots allt?

Nu drar jag till Haverdal i helgen, mys. Har hört att Fredrik Ljungberg hänger där i trakterna ibland, det är ju inte långt från Tylösand? Undra om han är där nu? Får kanske ta och googla på det… Ha en bra helg ni alla. ღ