Jag släppte bomben

Vilken helg det blev, årets utekväll nummer ett! Extra allt. En tappad klack, taxifrossa och dansdansdans. Jag tror att vi ville känna att vi fortfarande orkar dansa tills dom tänder i taket. Det orkade vi och hem kom vi, lagom med morgontidningen. Men dagen efter, shit, jag får åldersnojja!.. Grymt kul var det iaf!! (Nej A, jag kunde inte med att lägga upp den där bilden, haha, den såg liksom ännu värre ut när jag försökte censurera, jaduvet… Men den ligger ju tryggt där ute på webben som sagt...)

Lugna veckan på jobbet nu, semestertider. Men lite action trots allt, jag släppte nämligen helt otippat en bomb igår, mitt under fikarasten.
- Va!? Har du inget mc-kort??.. Men?...

Ja, jag vet, jag trodde det var rätt uppenbart att jag inte har körkort för motorcykel? Men icke, jag kände mig lite skyldig, som att jag undanhållit något. Vilken besvikelse! För vi har läst motorcykeltidningar och pratat vridmoment, kåpor och acceleration ganska mycket. Förlåt om jag ingav falska förhoppningar, men damn, jag vet ju knappt hur man kör en motorcykel ens en gång. Men jag har åkt med mycket på motorcykel. Det räknades visst inte igår.

Jaha, så skulle jag då förklara varför jag inte har tagit mc-kort. Han trodde ju jag var modig. Och ja, jag är ju orädd och jag har äventyrat och allt det där. Så jag tog den korta historien, att det ”bara inte blivit av”. Trodde han mig? Självklart inte…

Klart att jag ska ta kortet någon dag. Jag vill ge det lite tid bara, men det blir så fel bara när jag ska försöka förklara. För det första ska jag slipa lite på mitt trafikomdöme. Sen ska jag hitta en båge som är lagom hög för lilla mig. Och tillsist ska jag komma på att det där med fart är överskattat. ----Hallå?.. Jag var adrenalinhög i tre dagar på ett fallskärmshopp, 200 km/h fritt fall med näsan mot marken! Överskattat?... No way, jag kommer att älska det, alldeles för mycket. Såklart, jag kommer att älska farten och trycket och känslan, så fort jag sätter mig bakom det där styret!

Men jag tror faktiskt att jag behöver ha detta att se fram emot. Ett äventyr på hemmaplan, utan dyktuber och fallskärmar. När jag inte orkar dansa på borden tills dom tänder i taket, måste jag ha nåt som gör att man känner att man lever lite. Den dagen kommer nog, så småningom. ღ