Ha en förbannat trevlig semester!

Semestertider, åtminstone enligt kalendern. Inte enligt vädret, omfattande översvämningar är det enda man hör. Och detta eviga tjat om folks semestrar.

Egentligen börjar det hela i slutet av april, semestertugget ni vet. Den ena ska åka bort, den andra har bokat lägenhetshotell och den tredje ska snickra och pilla navelludd. Typ så går snacket. Så kom försommaren, den fantastiska överhettade försommaren. Gav en försmak av hur fint en sommardag kan smaka. Och nu regnbakslaget, fulväder – ändå pratar alla om den förbannade semestern? Nej, semester är överskattat…

Okej, så här är det. Jag ska ha en ynka vecka semester. Det är inget att skryta med, när hela Volvo flyr fältet på industrisemestern. En ynka liten sketen vecka. Och jag hade verkligen gillat att ha semester denna sommaren, vilket väder det än blir. Därför känns det rätt bittert att bli ett med inventarierna i sommar. Ensamjobbarsommar!..

Men - min semester kommer i vinter istället, lagom till mitt vick gått ut. Jag ska ut på äventyr igen! Fem veckor i november/december. Jag säger bara fem veckor!!! Backpacking. I solen. Jag ska äta färsk mango och flaga på näsan på självaste julafton. (Jag ska berätta mer om resan, det nya äventyret, snart. Det blir en cliffhanger!…) Det är långt kvar till november. Vem tänker på november nu liksom, särskilt idag – kollektivets sistajobbardag? Det känns fjuttigt att ens nämna november i semestersammanhang. Just nu är det bara husvagn/sommarstuga/sista-minuten/slappa/sova/pyssla…

Äh. Jag blir avundsjuk, ju. Såklart. Men det får man ta, när man är en leva-i-nuet-livsstilsbejakare, som offrar ett par sommarveckor för att jag inte kan stå ut med vintern. Det kommer det att vara värt, när jag kränger på mig dykarutrustningen i december, medan det slås nytt julhandelsrekord i snöblandat regn här hemma. Som sagt, det är några månader kvar.

Till dess tänker jag njuta järnet av sommaren, den regniga sköna!