Jag har förlorat en hel arbetsveckas avlöning, sunkat ner mig i pluggträsket och tappat mitt sunda förnuft fullständigt. Till vilken jävla nytta då??? Jag har aldrig pluggat så här intensivt i hela mitt liv, ändå var det total hjärnsläpp som regerade idag på tentan. Om ni tyckte att Susanna Kallur såg bitter ut efter sin fjärdeplats, så kan jag meddela att hon var som en jävla solstråle jämfört med vad jag är nu. Min examen känns fortfarande som en idiotisk hägring och jag är så förbannad, frustrerad och besviken… Håller desperat tummarna tills jag fått veta hur det gick.
---> Jag som egentligen hade roliga nyheter att berätta… Men okej:
Jag blev telefonintervjuad av Företaget i England i tisdags, det var väldigt spännande! Intervjun gick jättebra, men jag fick känslan av att dom söker någon med lite mer erfarenhet än jag, så jag frågade rakt ut om det var så.
- Nej, nej, säger Mr. Expert inom katalys. Vi vill ha en färsking, med den rätta inställningen. Vi vill ha någon som söker varierade arbetsuppgifter, som vill träffa mycket folk och som är flexibel inför en hel del tjänsteresor. Någon som verkligen tycker att detta området är roligt!
[Lätt! Detta ska jag bara ha, tänkte jag, samtidigt som jag dreglade ner telefonluren i ren upphetsning. Men så släpper han den lilla disclaimern:]
- Någon som vi kan lära upp grundligt under de närmaste fem åren och som kommer att bli mycket, mycket duktig inom området…
Well, fem år… Det var väl inte riktigt den tidsramen vi hade tänkt oss, vad gäller England. Men vilken tjänst!!! Vad mer kan man begära? Jag trodde att detta rörde sig om ett tidsbegränsat konsultuppdrag, men det visade sig alltså att företaget i fråga skall utöka med en fasttjänst. Plötsligt ändrades våra förutsättningar på hemmafronten ganska mycket.
Mr. Mister ringde upp mig dagen efter telefonintervjun, själaglad, och han meddelade att Företaget valt att gå vidare med mig. (Han fungerar som en rekryteringslänk mellan mig och Företaget.) Eftersom jag briljerade så totalt blev jag givetvis kallad till England, för en andra intervju (puh, annars hade jag dött av besvikelse, för sån är jag). Så i september flyger jag svindyrt reguljärt till Heathrow, som en av två kandidater till den här tjänsten!.. Jag kommer främst att åka dit för att kolla läget, bli en erfarenhet rikare. Detta skall dock vara mycket, mycket bra för att vi skall överväga att åka dit för en längre tidsperiod. Men vem vet – det kanske är precis så bra det är? Kanske är detta chansen man går och väntar på? Vilken möjlighet det skulle vara, om man leker med tanken lite… Det kan vara värt att ge det åtminstone ett par år, om man vill och får ta chansen.
Jag kommer träffa Företaget helt förutsättningslöst och utan någonting att förlora, det känns jättebra, kul och spännande! Samtidigt har jag rullat igång jobbsökarprojektet här hemma också, det ska bli intressant att se vad som finns. (Och då väljer jag bort alla vikariat och andra slavjobb, som jag inte prioriterar i nuläget...) Karriärsbitchen har vaknat, hon är på hugget som fan… ;-) ღ
fredag 31 augusti 2007
Besvikelse och good news
Upplagd av Karin kl. 17:19 1 kommentarer
måndag 27 augusti 2007
En rolig Google-utmaning!
En ganska bra dag idag, trots mycket plugg! Har haft flyt idag och kommit igenom en hel del material, känner mig nöjd. Dessutom gick bilen igenom besiktningen imorse, beröm fick den också, lilla fina Pärlan. Och det bästa av allt idag måste väl ändå vara Häckens ÖVERTYGANDE seger mot Norrköping!!!
Här är en rolig grej, som jag roat mig med mellan tentapluggsvarven. I love Google (som ni vet) så detta var verkligen hur kul som helst!.. :-) Känn er utmanade!!
REGLERNA: Svara på de 12 frågorna, inte i ord, utan gör en bildsökning på Google på ditt svar. Ta den FÖRSTA användbara bilden som dyker upp. Använd den som "svar".
Såhär blev mina resultat!:
___________________
1. Vilket år är du född?
2. Hur definierar du din sexuella läggning?
3. Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?
4. Och din sämsta?
5. Vad söker du hos en partner?
6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse (förnamnet)?
7. Vilket yrke är det sexigaste du vet?
8. Vilken kändis är hetast enligt dig?
11. Vilket kroppsdel, förutom munnen, gillar du mest att kyssa på en kärlekspartner?
Upplagd av Karin kl. 14:21 0 kommentarer
söndag 26 augusti 2007
Brittsommarlängtan
Jag åkte genom stan igår och slogs av den höstlika stämningen, luften, sensommarkänning. VAD HÄNDE MED SOMMAREN?? Alla mina somrar brukar överträffa varandra, men denna sticker ut – som en stor besvikelse. Mina havsbad kan räknas på handens fem fingrar. Inget makrillfiske. En enda längre mc-tur, som avslutades med regnregnregn. Inte konstigt att det känns som höst, sommaren hann ju aldrig ens börja?
Jag gillar egentligen ljumna sensommardagar, men numera får jag inte ens nöjet att uppleva dem i city, eftersom min dagliga rutt går till Volvo och tillbaka. På denna sidan bron. Hade det inte varit för vinterns enorma höjdpunkt hade jag lagt in mig på rehab direkt. Skitvintern skulle nämligen ha ätit upp mig och min d-vitaminfattiga, bleka kropp innan jag hade hunnit blinka, skoningslöst! Men då är vi ändå inte här!!!
Min fina sambo: Du får inte blogga om vår resa!
Jag (förvånat): varför??...
Sambo: För då ser alla inbrottstjuvar att vi inte är hemma, så slår dom till!
Jag: Och tar vadå? Katten? Eller vår uråldriga tjock-TV, höganäsmuggarna i fel färg och all älgfärs i frysen? Be my guest!!!
---> Okej, inbrottstjuvarna, såhär är det. Jag har en katt, som inte kommer att följa med på resan. Därför kommer min bror att bo i lägenheten och ta hand om katten och förhoppningsvis sig själv också. Så om ni ska göra inbrott får ni både ta er förbi säkerhetsdörren, min klena bror OCH min ilskna katt! (Satsa då hellre på grannen, då slipper ni åtminstone katten.)
Vi kommer att åka i november, lagom till att mitt vikariat går ut. Lagom till att den där vinterångesten kommer krypandes och vill sätta klorna i oss. Då drar jag och Sambo på fem feta veckors backpacking i Sydostasien!
Vi börjar i Vietnam, åker kusten ner från norr till söder. Nästa land blir Kambojda, där vi besöker tempel i Angkor Wat och huvudstaden Phnom Pen. Efter Kambojda drar vi till Thailand och relaxar i Krabi. Där kommer vi att slappa, hångla, dyka och må så kungligt som vi förtjänar! Vi firar även julen i Thailand, otroligt skönt. Strax före nyår drar vi upp till Bangkok och shoppar tills vi droppar, för att sedan sätta oss på flyget hem – brunbrända och äventyrade! Vi kommer hem strax före årsskiftet.
Efter det har jag verkligen ingen aning om vad som kommer att hända. Kanske har rastlösheten åkt på stryk igen, man kan ju alltid hoppas det. Förhoppningsvis har jag ett jobb att komma hem till, så att jag kan ta mig upp ur det ekonomiska träsket jag försatt mig i. Kanske inser jag att det är slut på slentrianbackpacking och åldersnoja, kanske klipper jag mig, skaffar ett fast jobb och en svenssonattityd. Kanske lämnar jag stan och biter mig fast i mitt bekymmerslösa 25-årsparadis för all framtid. ღ
Upplagd av Karin kl. 18:31 0 kommentarer
torsdag 23 augusti 2007
Tanten + Svennis = sant?!...
Förra veckan gick jag runt i någon slags sugar-coated verklighet, med illusionen om att mitt liv är så fjäderlätt att leva och ojojoj… vad jag bedrog mig. Jag har ändrat mig. Jag är huvudvärkstrött hela tiden. Jag kommer hem från jobbet, fixar mat och varvar ner. Försöker sedan komma in i pluggandet. Alltid är det något som stör och jag hittar bara inte koncentrationen i tristessen!! Så kommer jag i säng jättesent och orkar givetvis inte gå upp på morgonen, utan flexar in strax före nio. Sen när man då skärper till sig och sover ordentligt (på pluggandets bekostnad) så får man höra "hehe, har du börjat ett nytt liv eller, börja-tidigt-livet?…" När man anstränger sig och kommer till jobbet, utvilad och fin och framför allt i god tid. Guuuud, vad tokroligt sagt!!!... NOT!!!
---> Nu vill jag bara säga en sak. En jävla gång för alla, så lyssna noga nu! Att vara morgonpigg är för fan inte coolt på något sätt. Det är ingen slags fräck image, som antyder att man är ambitiösare än alla andra, dödliga varelser. SÅ LÄGG NER FÖR FAN!!!
Till något roligare: Eftersom jag inte är den coola, svala och mystiska typen utan snarare lutar åt det lite mer rastlösa hållet, tänker jag läcka lite skvaller för er! Mr. Mister hade sin få-tag-på-Karin-till-varje-pris-dag igår (äntligen!!) och jag ringde upp honom för att fråga vad han hade på hjärtat. Han berättade att han organiserat med en telefonintervju för mig och företaget i fråga. Det är ju givetvis jättekul och spännande, samtidigt som jag inte kunde undgå att känna ett yttepytte-sting av besvikelse. En telefonintervju är ju bara ett steg i grovgallningen som jag ser det, annars hade dom väl kallat över mig personligen eller? Man håller väl inte en timmes telefonintervju för att sedan kalla dit mig? (Och vem fasen blir anställd genom telefon?!?!) Men, men, det blir en erfarenhet detta också och det skall bli intressant att se vad det är för en tjänst. Egentligen praktiskt, man behöver inte tänka på kroppsspråk, eller vad man ska ha på sig (= inte springa och köpa sig en ny, super-business-outfit och kamma benen). Man kan helt enkelt sitta i solkiga underkläder, lukta bäver och pilla navelludd – samtidigt som man ska sälja in sina bästa sidor. Per telefon. På engelska. Well… bring it on!
Med anledning av detta så drömde jag en konstig dröm inatt! Vår granne (a.k.a. Tanten) hade fått ihop det med Sven-Göran Eriksson (a.k.a. Svennis). Jag berättade för henne att jag skulle flytta till England, för allt var klart med ett jobb där. Tanten och Svennis bjöd då ut oss på deras enorma lyxyatch, för att överlämna en liten välkomstgåva. (Svennis bor ju som bekant i England.) Gåvan var 7 miljoner SEK!!! (som Svennis hade bränt på en DVD-skiva?!) Han sa att det behövs fler svenskar i England och sen tog han mig i hand, jättehårt.
"Vellkåmm! Verri vellkåmm tå Inngländ, Käjreen!" sa han, fastän han kan svenska.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad denna drömmen vill säga?
Ikväll är det skarpt läge för Häcken - tar dom en trea kommer jag att sova riktigt gott inatt (och vakna inihelvetes tidigt imorgon såklart, m.a.p mitt "börja-tidigt-liv"...)! ღ
Upplagd av Karin kl. 16:58 1 kommentarer
måndag 20 augusti 2007
I don’t do Vänta
Återigen en förbannat tråkig helg, där jag förtvivlat försöker traggla materialbalanser. Om det ändå vore enkelt… Därför har jag egentligen inget roligt att berätta. Förutom att det är värsta häckensurret här på bloggen, efter mitt inlägg om fotbollen! Slut upp och känn värmen! :-) (Om inte annat, kolla in zappa som alltid vet det senaste.)
Till alla som undrat – inget nytt från England sen han ringde i onsdags. Nähänänä, så det blir väl inget med den saken (som min mamma sa, hej empati). Jag hatar att vänta! Jag menar, hur lång tid kan saker och ting ta? Antingen så bestämmer man att ja, skicka hit henne och hennes svennebrytning, så får vi se vad hon går för. Eller så säger man att hon kan faen stanna kvar med sin ockerlön (ja, jag drog väl en liten lätt vitlögn beträffande det, men eh…). Antingen eller. Allt eller inget. Sån är jag, hellre vet jag att det inte blir nåt än att gå här och vänta ihjäl mig i en tre-arbetsdagar-evighet…
På tal om det. I september ska vi åka på världens största bilmässa i Frankfurt. Den hålls vartannat år och allt nytt på marknaden visas där. Allt!! Jag är så förväntansfull att jag kissar på mig. Allt som är värt att se kommer man att kunna lägga sina svettiga händer på och drömma sig bort från sin snedtändande Volvo 940 ett tag. Årets tema kommer dessutom att vara min våta dröm, nämligen framtidens miljöbilar! Det bästa av allt är att vi denna gången skall besöka mässan under branschdagarna! Sist vi var där fick man trängas med alla andra, dödliga, men icke denna gången. Alla som är värda att ta ett snack med om den framtida karriären kommer dessutom att visa sina välputsade skor där. Det kommer vara gratismat och fjäskande leverantörer och jag kommer inte att missa det, as you know me!..
Drömmen om karriären lever vidare. Men saker händer på hemmaplan också, lite smolk i bägaren på kasta-sig-utav-bara-helvete-drömmen. Tänk, i en enda liten hint så byttes den ut mot den där förbannade en-fågel-i-handen-grejen… (Nu fattar ni ingenting vad jag menar, men jag vill inte säga mer om den grejen.) Tur att vi är två om den här England-saken, två som vill iväg ett tag, för annars hade man kanske knarkat ner sig i trygghetsnarkomanträsket… huh!.. Vi får väl se hur mycket iväg vi kommer, det kanske stannar vid de där fem veckorna till vintern? --> DET har jag inte berättat om än nej… det blir nästa inlägg! ღ
Upplagd av Karin kl. 22:45 1 kommentarer
torsdag 16 augusti 2007
Våga är att vinna
---> Mr. Mister ringde mig igår på en raspig telefonledning från England, för att snacka jobb. Det var lite otippat, men jättekul såklart, och jag tog det så jäkla piano att jag nästan blev lite förvånad över mitt nyvunna ultraprofessionella lugn. Det är ju så, man skaffar sig en fantasibild i huvudet av vad jobbet skulle innebära och hur det skulle vara att bo utomlands ett tag. Klart att det skulle vara en fantastisk möjlighet och hur spännande som helst! Men ingenting är klart än och det är många, många bitar som skall falla på plats om detta skulle gå igenom. Först och främst bör man ju kanske bli erbjuden jobbet i fråga… Men om jag inte undersöker denna möjligheten så vore jag mycket, mycket orättvis mot mig själv.
Jag blev lite deppad av en sån tillrättavisning, så jag belönade mig själv med en klassisk trisslott på Ica Maxi.
Jag: Jag tar en triss också!
Kassörskan: Klart du ska ha en triss!
Jag: Javaffan, jag är värd en triss idag!..
Kassörskan: Det är du verkligen vännen!
Sen tittade hon mig i ögonen länge, "för det är sånna som du som blir vinnare tillslut!"
Jag: Eh?..
Kassörskan: Ja alltså, det är sånna människor som du som vinner i slutändan, för att du vågar ta chansen!
Jag tror inte att hon fattade vilken dag det var att säga något sånt pretentiöst till mig på, haha... Hade jag inte hybris innan så fick jag det redigt då… Precis när man har fått ett "kasta dig inte" ingnuggat i gladansiktet, så säger denna gulliga människan till mig att jag är en vinnare (well, fritt tolkat..)! Och om jag inte skall tolka det som ett tecken så vet jag inte...
[Fotnot: Jag vann faktiskt 50 spänn på den där jäkla lotten, såklart jag vann! Men någon större vinst kommer jag nog aldrig mer vinna på triss, eftersom jag förmodligen fick min del när jag skrapade fram 10.000 för några år sedan. Men det visste ju inte hon!.. :-) ]
Sedan gick vinnaren glatt in på Lindex och shoppade loss på en ny superfin klänning med fickor (den blev ju 50 spänn billigare också), för det var hon så jäkla värd! ღ
Upplagd av Karin kl. 19:22 1 kommentarer
måndag 13 augusti 2007
There are good days and bad days
Här kommer en grej som jag stört mig på i två dagar och måste få off my chest!... :
En cp-sajt som man ska passa sig heter WhereAreYouNow. Jag fick ett mail från en bekant i Australien, så jag registrerade mig på sidan för att kunna läsa messet från henne. Den jävla sidan genererade då automatiskt ett mail till ALLA i min adressbok på min jättegamla, allra första hotmailadress, som jag hade reggat mig med. Det är i runda slängar 100 pers, varav 90 jag inte har någon som helst kontakt med. Typ supergamla töntiga klasskompisar, folk man träffat på studieresor för hundra år sedan, en och annan internetfling samt alla bekantskaper från Australien, backpackers och annat löst folk… Tänk er deras reaktion när dom får ett ”Karin wants to know where you are now”. As if I care! Det finns ganska många som det hade kunnat stämma in på, om jag fick lägga till ett ”she hopes you faakkinn' burn in hell…” (Men det gäller givetvis inte min tyska skol-brevvän från nian, eller dom schyssta engelsmännen jag träffade i Sydney…) gahhh!... Fatta att 99% av dom som fick ett sånt automatiskt genererat jävla kamouflerat bajsmail kommer undra vad jag är för en looser, som söker upp dom nu typ hundra år för sent… Inte för att man borde bry sig men DET GÖR JAG och det är vansinnigt irriterande!... Gå inte på den.
[Så, var det ur världen. Tur man har en blogg att andas i!..]
Fick precis ett ljuvligt sms:
”En liten häckenrapport kanske? :-) Dioh suger! Daniel Larsson springer så snabbt att landskronabacken kommer läggas in på skönetssalong för fotmanikyr i minst en vecka, efter att ha fått springa mer än han nånsin gjort! Mats Hedén är största klippan på plan! Henriksson är rätt kass om man bortser från straffmålet! Å Johan Lind är den ständigt kämpande kungen! Såg en supporter med häckentröja där det stod Kung Lind på. Ascoolt om han hade lämnat kilten hemma…”
Underbart kreativ vän man har! :-) Matchen slutade 2-0, efter mål av Dioh (!), Hisingen rockar och mitt hatkärlksförhållande med Bollklubben lever vidare!… ღ
Upplagd av Karin kl. 21:00 0 kommentarer
söndag 12 augusti 2007
Hisingen luktar gräs
Världslugn hemmahelg, som bara försvann. Jag fick inte lika mycket gjort som jag hade tänkt. Men nu är jag åtminstone mentalt inställd på eländet och har fått igång tänket…
Jag droppade dessutom lite roliga nyheter:
Jag: Jag har sökt jobb i England, det verkar passa mig perfekt!
-- Tystnad (mycket ovanligt)
Jag: Hoho? Det var väl roligt?
Mamma/Pappa (i kör): Det tycker jag verkligen inte var så roligt!..
Pappa: Vad ska du dit och göra? Ingen go mat har dom heller…
Mamma: Jahaja, eh. Kan du duka eller?
Men okej. Tack för det fantastiska engagemanget.
Pappa: Det vet man aldrig serru, det vet man aldrig…
Denna helgen har jag lyssnat på märkligt fulsnygga Amy Winehouse. Det är verkligen förundransvärt hur en sån grym röst och känsla kan komma ur en sådan liten människa. Jag undrar hur hon får till den där stora bollen på huvudet, i sitt hår? För övrigt såg jag att Amy har vad jag tror är en pinuppa tatuerad på ena överarmen. (Är det rätt uppfattat, Anders?? Det känns okej för tjack-Amy, men annars förstår jag verkligen inte den där pinuppa-grejen?..) ღ
[Fotnot: Ansökningstiden för Sugen MK har förlängts eftersom inte en enda jävla ansökan inkommit… Skärpning!]
Upplagd av Karin kl. 19:08 0 kommentarer
onsdag 8 augusti 2007
Sökes: En sugen MK!..
[Först en disclaimer inför nedanstående blogginlägg. Till alla mina vänner – ni är dom bästa, I love you och jag skulle aldrig byta ut er för allt i världen! Men jag har en liten vakans, ni vet vad jag snackar om…]
Nu till saken --> Min kontaktannons.
Sökes: En kompis-to-be att dela alla sorters musikupplevelser med. Du behöver ha en bred musiksmak, med fokus på rock/pop/reggae/britpop/viss punk. (Även R&B uppmuntras, eftersom sådana perioder också förekommer.) Framför allt skall du vara öppensinnad inför olika sorters musik och känna stor glädje i att vrida upp ljudvolymen. Du måste dessutom vara flexibel, eftersom kortare resor kan ingå i rollen som musikintresserad kompis. Du skall även ha 1200 spänn till förfogande ALLTID, eftersom man aldrig vet när man utan omsvep skulle vilja spendera dom på en godtycklig tvådagars-festival på Slottskogsvallen…
I utbyte får du en jäkligt kul & kreativ vän att utbyta musik med, samt uppleva överdrivet högljudda konserter tillsammans med. Det är därför meriterande om du gillar att dricka ljummen Spendrups från plastflaska. Intresset från min sida är gediget, för att inte säga passionerat, och jag är mycket mottaglig för nya influenser och artister. Jag helt enkelt sover, äter, lever och älskar med musik. Schlagervänner samt hårdrockare undanbedes tacksamt.
Intagningsprovet består bland annat i hur många gånger i rad du kan lyssna på Provider med N.E.R.D. Dessutom skall du besvara frågan "vill du gå med på konsert" utan att nämna orden "konstig", "skum" och/eller "inte samma musiksmak" – ett enkelt "ja" duger utmärkt! Vidare skall du inte förknippa visslet i låten Giftig, med Petter/Mange Schmidt, med en psalm från 1500-talet... Givetvis vill jag även ha en egenhändigt komponerad bland-cd med bara schyssta låtar på, surprise me!
Om någon av nedanstående artister kan göra din dag, så kan du mycket väl vara rätt man/kvinna för denna roll! (Om du däremot kan klara en hel dag utan att få abstinens för någon som helst musik, är du definitivt inte ens med på banan! )
- Jack Johnson
- Moneybrother
- Cardigans
- Timbuktu
- Johnossi
- Maia Hirasawa
- Mando Diao
- Nikola Sarcevic
- Lars Winnerbäck
- Missy Higgins
- K's Choice
- Akon
- Radiohead
- Regina Spektor
- India Arie
- Jacob Hellman
Såhär är det nämligen. Häromdagen hittade jag en gammal bortglömd skiva i bilen, den hette "Bara bäst i vinter". Den visade sig enbart innehålla grymma låtar (såklart eftersom jag själv bränt den) och TRE låtar var live-versioner från Manu Chao. Tre låtar!!! Någongång, en vinter, drömde jag mig alltså bort med Mano Chao's liveinspelningar. Clandestino, ah!.. Tänk om jag visste att jag en gång, en sommar, skulle missa att uppleva det på riktigt, live, äkta. Jävla idiot jag är. Jag har börjat grina för mindre kan jag säga…
Upplagd av Karin kl. 16:56 0 kommentarer
måndag 6 augusti 2007
Jag och mitt jävla beroende
Det är väl egentligen inte själva fotbollen i sig. Visst, jag har gått på Premier League på lånade pengar och på göteborgsderbyn som jag inte ens sympatiserar med, bara för stämningens skull. Men det kan knappast klassas som ett osunt beteende. Själva missbrukandet är när man håller på ett lag som ständigt stjäl energi, för att sällan ge något tillbaka. Ungefär som i ett förhållande – tänk att vara tillsammans med någon som aldrig lyfter ett finger och som gör allt på sina egna villkor, för att plötsligt ha en helt glimrande period! Förvandlas till den perfekta mannen/kvinnan alla kategorier och låta dig vara i relationshimlen ett tag, bara ett litet tag… Men det är dom små tagen man på något sätt lever för och det är allt annat än sunt. Sådant kan ett beroendeframkallande förhållande till Hisingens såkallade stolthet, BK Häcken, beskrivas.
Jag vet inte hur många gånger tålamodet runnit ut, hur många gånger man lämnat Vallen svärandes och frysandes (för det är ofta på hösten dom suger) i 80:de minuten för att man helt enkelt inte orkar se mer. Men man vet att när dom väl reser sig på tio så är dom kungar och så jäkla underdog, fantastiskt bra att man får gåshud! Och jag älskar verkligen fotboll. Inför denna säsongen kände jag mig rätt lugn. Jag menar, ALLA sportjournalister med någon som helst självaktning (inklusive Mats Härd, faktiskt) hade tippat Häcken som nummer ett! Det skulle vara Getingarnas säsong! Kamma hem hela Superettan, mosa skiten ur Bunkeflo och Ljungskile och whatever. Det låter rimligt i allas öron och även vi supportrar vågade hoppas på åtminstone en topp-tre och en plats i allsvenskan, äntligen.
Fatta vilket bakslag det var, när dom spelade som ett avdankat och ledbrutet seniorkorplag och placerades därefter i tabellen. När allt går fel och den nya, efterlängtade tränaren (som är min gamla gympalärare, mmmen hallå jag vet inte vad ni säger, men jag säger bara kortslutning i huvudet på någon där eller?) lyckas inte lyfta laget. Eller åtminstone dom få som inte är skadade. Men så plötsligt får dom en nytändning och det är värsta Johan Lind-andan i hela laget! Alla kämpar, Dioh Williams är på bra humör och pumpar in mål och självaste Mats Hedén nätar. Whotttt?! Häcken gör sju mål på två matcher plus tar sig vidare i Uefa-cupen, genom ett brutalmål av nya brassen som dessutom får en hjärnskakning på kuppen. Och som vanligt fattar man ingenting. Mer än att allt är glömt och förlåtet.
(Bild: Supporterklubben Getingarna)
Upplagd av Karin kl. 12:22 5 kommentarer
torsdag 2 augusti 2007
Konstiga dagar kan vara bra att ha
Igår vaknade jag av att en liten, liten fiskmås flög in genom sovrumsfönstret. Det var så konstigt, ännu konstigare var att katten inte ens reagerade? Jag ställde upp fönstret och måsen flög ut igen. Sedan vaknade jag, jag drömde ju bara. Men jag åkte hemifrån med känslan av att det skulle bli en konstig dag och det blev det med. Konstig men bra, ibland kan det vara bra med konstiga dagar…
I tisdags var jag ute på jobb på provbanan hela dagen. Det är flera mil dit så jag lånade bil från jobbet, tycker att de är på tiden att jag får känna mig lite viktig och jag behövde givetvis en ny XC90 för ändamålet. Skönt att komma ut lite! Jag fick känna mig viktig hela vägen upp till deras nitiska vakter, som knappt ville släppa in mig med en kamera på hemliga provbanan. Jag fattade verkligen ingenting och kände mig väldigt sommarjobbaraktigt liten? När jag skulle ut igen så ville dom göra en "väldigt vanlig flygande inspektion" av mina kamerabilder. Typ 200 stycken. Ålrajt, tänkte jag, lutade mig tillbaka i solen och la armarna i kors. Dom tröttnade efter tio och jag kände mig genast jätteviktig och business managementig när jag, kameran och mina Dior-kopior till solbrillor hävde oss in i fetingbilen. Övervägde en burn-out, men sansade mig och åkte hem.
Det verkar som att det blir sol till helgen! Förra helgen var det riktigt härligt i Haverdal. Massa solbränna och rödvin, det var så trevligt, jag kom in i värsta semesterlunken! Det är lite neggostämning här på min arbetsplats nämligen. Folk har haft åtskilliga semesterveckor och knappt någon sol alls. Därför tror dom att solen aldrig mer kommer att visa sitt bleka ansikte igen norr om ekvatorn. Men jag hade faktiskt en hel soldag på havet på min semester! Om man ser lite krasst på det så tog jag ju fem dagar ledigt måndag-fredag och en dag var sommarfin, resten sommarhyfsade – alltså bestod 20% av min semester av strålande sol och bad! Inte konstigt att man är nöjdast (och brunast) då liksom? Som sagt, till helgen skall det solas, badas och kanske makrillfiskas. Jag blir fan förbannad om det blir skitväder alltså!…
Några musiktips att lyssna in er på, nu när juli helt plötsligt blev augusti och en fin helg väntar:
→ Florence Valentin. Häromdagen vred jag upp radioljudet på det jag trodde var introt till Rudie can't fail, med finfina The Clash. Men det visade sig vara ett ganska coolt rip-off som heter Pokerkväll i Vårby Gård. Dom låter som The Clash goes Håkan Hellström/Pengabrorsan och påminner mig lite om Definitivt 50 spänn-tiden, därför är dom rätt roliga trots att dom inte är direkt tokbra. (Dom kommer faktiskt till Way out west, som jag inte ska gå på som sagt… skitskitskit. Jag ska verkligen sluta prata om att jag missar på Way out west, ältaältaälta…)
→ Nikola Sarcevic - min ljuvliga, nyvunna sommarfling! Jag är verkligen lyckligt lottad, belönad med sådan urgrym musiksmak! Jag lägger upp Lovetrap här, blandade känslor för den lilla pärlan alltså. Den sliter åtminstone ur mitt hjärta, men jag är ju en lipsill ibland såatt...
[Jag har förresten låst upp kommentarfältet nu, så det är fritt fram att lämna kommentarer till mig såhär på namnsdagen och allt! Tänk så får jag inga kommentarer ändå, vad pinsamt?..] ღ
Upplagd av Karin kl. 15:39 2 kommentarer