I don’t do Vänta

Återigen en förbannat tråkig helg, där jag förtvivlat försöker traggla materialbalanser. Om det ändå vore enkelt… Därför har jag egentligen inget roligt att berätta. Förutom att det är värsta häckensurret här på bloggen, efter mitt inlägg om fotbollen! Slut upp och känn värmen! :-) (Om inte annat, kolla in zappa som alltid vet det senaste.)

Till alla som undrat – inget nytt från England sen han ringde i onsdags. Nähänänä, så det blir väl inget med den saken (som min mamma sa, hej empati). Jag hatar att vänta! Jag menar, hur lång tid kan saker och ting ta? Antingen så bestämmer man att ja, skicka hit henne och hennes svennebrytning, så får vi se vad hon går för. Eller så säger man att hon kan faen stanna kvar med sin ockerlön (ja, jag drog väl en liten lätt vitlögn beträffande det, men eh…). Antingen eller. Allt eller inget. Sån är jag, hellre vet jag att det inte blir nåt än att gå här och vänta ihjäl mig i en tre-arbetsdagar-evighet…

På tal om det. I september ska vi åka på världens största bilmässa i Frankfurt. Den hålls vartannat år och allt nytt på marknaden visas där. Allt!! Jag är så förväntansfull att jag kissar på mig. Allt som är värt att se kommer man att kunna lägga sina svettiga händer på och drömma sig bort från sin snedtändande Volvo 940 ett tag. Årets tema kommer dessutom att vara min våta dröm, nämligen framtidens miljöbilar! Det bästa av allt är att vi denna gången skall besöka mässan under branschdagarna! Sist vi var där fick man trängas med alla andra, dödliga, men icke denna gången. Alla som är värda att ta ett snack med om den framtida karriären kommer dessutom att visa sina välputsade skor där. Det kommer vara gratismat och fjäskande leverantörer och jag kommer inte att missa det, as you know me!..

Drömmen om karriären lever vidare. Men saker händer på hemmaplan också, lite smolk i bägaren på kasta-sig-utav-bara-helvete-drömmen. Tänk, i en enda liten hint så byttes den ut mot den där förbannade en-fågel-i-handen-grejen… (Nu fattar ni ingenting vad jag menar, men jag vill inte säga mer om den grejen.) Tur att vi är två om den här England-saken, två som vill iväg ett tag, för annars hade man kanske knarkat ner sig i trygghetsnarkomanträsket… huh!.. Vi får väl se hur mycket iväg vi kommer, det kanske stannar vid de där fem veckorna till vintern? --> DET har jag inte berättat om än nej… det blir nästa inlägg! ღ

[creativity in tentaperiod.. min viggo]