Tanten + Svennis = sant?!...

Förra veckan gick jag runt i någon slags sugar-coated verklighet, med illusionen om att mitt liv är så fjäderlätt att leva och ojojoj… vad jag bedrog mig. Jag har ändrat mig. Jag är huvudvärkstrött hela tiden. Jag kommer hem från jobbet, fixar mat och varvar ner. Försöker sedan komma in i pluggandet. Alltid är det något som stör och jag hittar bara inte koncentrationen i tristessen!! Så kommer jag i säng jättesent och orkar givetvis inte gå upp på morgonen, utan flexar in strax före nio. Sen när man då skärper till sig och sover ordentligt (på pluggandets bekostnad) så får man höra "hehe, har du börjat ett nytt liv eller, börja-tidigt-livet?…" När man anstränger sig och kommer till jobbet, utvilad och fin och framför allt i god tid. Guuuud, vad tokroligt sagt!!!... NOT!!!
---> Nu vill jag bara säga en sak. En jävla gång för alla, så lyssna noga nu! Att vara morgonpigg är för fan inte coolt på något sätt. Det är ingen slags fräck image, som antyder att man är ambitiösare än alla andra, dödliga varelser. SÅ LÄGG NER FÖR FAN!!!

Till något roligare: Eftersom jag inte är den coola, svala och mystiska typen utan snarare lutar åt det lite mer rastlösa hållet, tänker jag läcka lite skvaller för er! Mr. Mister hade sin få-tag-på-Karin-till-varje-pris-dag igår (äntligen!!) och jag ringde upp honom för att fråga vad han hade på hjärtat. Han berättade att han organiserat med en telefonintervju för mig och företaget i fråga. Det är ju givetvis jättekul och spännande, samtidigt som jag inte kunde undgå att känna ett yttepytte-sting av besvikelse. En telefonintervju är ju bara ett steg i grovgallningen som jag ser det, annars hade dom väl kallat över mig personligen eller? Man håller väl inte en timmes telefonintervju för att sedan kalla dit mig? (Och vem fasen blir anställd genom telefon?!?!) Men, men, det blir en erfarenhet detta också och det skall bli intressant att se vad det är för en tjänst. Egentligen praktiskt, man behöver inte tänka på kroppsspråk, eller vad man ska ha på sig (= inte springa och köpa sig en ny, super-business-outfit och kamma benen). Man kan helt enkelt sitta i solkiga underkläder, lukta bäver och pilla navelludd – samtidigt som man ska sälja in sina bästa sidor. Per telefon. På engelska. Well… bring it on!

Med anledning av detta så drömde jag en konstig dröm inatt! Vår granne (a.k.a. Tanten) hade fått ihop det med Sven-Göran Eriksson (a.k.a. Svennis). Jag berättade för henne att jag skulle flytta till England, för allt var klart med ett jobb där. Tanten och Svennis bjöd då ut oss på deras enorma lyxyatch, för att överlämna en liten välkomstgåva. (Svennis bor ju som bekant i England.) Gåvan var 7 miljoner SEK!!! (som Svennis hade bränt på en DVD-skiva?!) Han sa att det behövs fler svenskar i England och sen tog han mig i hand, jättehårt.
"Vellkåmm! Verri vellkåmm tå Inngländ, Käjreen!" sa han, fastän han kan svenska.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad denna drömmen vill säga?

Ikväll är det skarpt läge för Häcken - tar dom en trea kommer jag att sova riktigt gott inatt (och vakna inihelvetes tidigt imorgon såklart, m.a.p mitt "börja-tidigt-liv"...)! ღ