Världslugn hemmahelg, som bara försvann. Jag fick inte lika mycket gjort som jag hade tänkt. Men nu är jag åtminstone mentalt inställd på eländet och har fått igång tänket…
Jag åkte hem till la familia på lördagskvällen, eftersom det vankades grillat. Konstigt väder, vi satt och svettades i solen samtidigt som det regnade, men maten smakade prima. (Hade dock en intensiv fajt med två envisa 19-åringar, som inte fattar att Manu Chao och Mando Diao inte är samma sak och att jag också FATTAR att Mando Diao inte skulle kunna fylla Ullevi…) Det blev ett svalkande kvällsdopp efter middagen, riktigt skönt och lyxigt!
Jag droppade dessutom lite roliga nyheter:
Jag: Jag har sökt jobb i England, det verkar passa mig perfekt!
-- Tystnad (mycket ovanligt)
Jag: Hoho? Det var väl roligt?
Mamma/Pappa (i kör): Det tycker jag verkligen inte var så roligt!..
Pappa: Vad ska du dit och göra? Ingen go mat har dom heller…
Mamma: Jahaja, eh. Kan du duka eller?
Men okej. Tack för det fantastiska engagemanget.
Jag droppade dessutom lite roliga nyheter:
Jag: Jag har sökt jobb i England, det verkar passa mig perfekt!
-- Tystnad (mycket ovanligt)
Jag: Hoho? Det var väl roligt?
Mamma/Pappa (i kör): Det tycker jag verkligen inte var så roligt!..
Pappa: Vad ska du dit och göra? Ingen go mat har dom heller…
Mamma: Jahaja, eh. Kan du duka eller?
Men okej. Tack för det fantastiska engagemanget.
Jag tokdrabbades av den där rastlösa man-lever-bara-en-gång-(eller åtminstone tror jag det)-känslan häromdagen, när jag satt och jobbsurfade. Jag, som världsmedborgare, måste vidga mina vyer eller åtminstone komma av Hisingen, innan jag kolar. Så jag slängde iväg en ansökan till Det Perfekta Jobbet i fråga, som råkade finnas i England – tre minuter senare fick jag svar. Vi får se vart det leder, men jag menar, bara för att jag söker jobb utomlands betyder inte det att jag kommer att få det och sedan emigrera för alltid.
Pappa: Det vet man aldrig serru, det vet man aldrig…
Denna helgen har jag lyssnat på märkligt fulsnygga Amy Winehouse. Det är verkligen förundransvärt hur en sån grym röst och känsla kan komma ur en sådan liten människa. Jag undrar hur hon får till den där stora bollen på huvudet, i sitt hår? För övrigt såg jag att Amy har vad jag tror är en pinuppa tatuerad på ena överarmen. (Är det rätt uppfattat, Anders?? Det känns okej för tjack-Amy, men annars förstår jag verkligen inte den där pinuppa-grejen?..) ღ
Pappa: Det vet man aldrig serru, det vet man aldrig…
Denna helgen har jag lyssnat på märkligt fulsnygga Amy Winehouse. Det är verkligen förundransvärt hur en sån grym röst och känsla kan komma ur en sådan liten människa. Jag undrar hur hon får till den där stora bollen på huvudet, i sitt hår? För övrigt såg jag att Amy har vad jag tror är en pinuppa tatuerad på ena överarmen. (Är det rätt uppfattat, Anders?? Det känns okej för tjack-Amy, men annars förstår jag verkligen inte den där pinuppa-grejen?..) ღ
[Fotnot: Ansökningstiden för Sugen MK har förlängts eftersom inte en enda jävla ansökan inkommit… Skärpning!]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar