Brittsommarlängtan

Jag åkte genom stan igår och slogs av den höstlika stämningen, luften, sensommarkänning. VAD HÄNDE MED SOMMAREN?? Alla mina somrar brukar överträffa varandra, men denna sticker ut – som en stor besvikelse. Mina havsbad kan räknas på handens fem fingrar. Inget makrillfiske. En enda längre mc-tur, som avslutades med regnregnregn. Inte konstigt att det känns som höst, sommaren hann ju aldrig ens börja?

Jag gillar egentligen ljumna sensommardagar, men numera får jag inte ens nöjet att uppleva dem i city, eftersom min dagliga rutt går till Volvo och tillbaka. På denna sidan bron. Hade det inte varit för vinterns enorma höjdpunkt hade jag lagt in mig på rehab direkt. Skitvintern skulle nämligen ha ätit upp mig och min d-vitaminfattiga, bleka kropp innan jag hade hunnit blinka, skoningslöst! Men då är vi ändå inte här!!!

Min fina sambo: Du får inte blogga om vår resa!
Jag (förvånat): varför??...
Sambo: För då ser alla inbrottstjuvar att vi inte är hemma, så slår dom till!
Jag: Och tar vadå? Katten? Eller vår uråldriga tjock-TV, höganäsmuggarna i fel färg och all älgfärs i frysen? Be my guest!!!
---> Okej, inbrottstjuvarna, såhär är det. Jag har en katt, som inte kommer att följa med på resan. Därför kommer min bror att bo i lägenheten och ta hand om katten och förhoppningsvis sig själv också. Så om ni ska göra inbrott får ni både ta er förbi säkerhetsdörren, min klena bror OCH min ilskna katt! (Satsa då hellre på grannen, då slipper ni åtminstone katten.)

Vi kommer att åka i november, lagom till att mitt vikariat går ut. Lagom till att den där vinterångesten kommer krypandes och vill sätta klorna i oss. Då drar jag och Sambo på fem feta veckors backpacking i Sydostasien!
Vi börjar i Vietnam, åker kusten ner från norr till söder. Nästa land blir Kambojda, där vi besöker tempel i Angkor Wat och huvudstaden Phnom Pen. Efter Kambojda drar vi till Thailand och relaxar i Krabi. Där kommer vi att slappa, hångla, dyka och må så kungligt som vi förtjänar! Vi firar även julen i Thailand, otroligt skönt. Strax före nyår drar vi upp till Bangkok och shoppar tills vi droppar, för att sedan sätta oss på flyget hem – brunbrända och äventyrade! Vi kommer hem strax före årsskiftet.

Efter det har jag verkligen ingen aning om vad som kommer att hända. Kanske har rastlösheten åkt på stryk igen, man kan ju alltid hoppas det. Förhoppningsvis har jag ett jobb att komma hem till, så att jag kan ta mig upp ur det ekonomiska träsket jag försatt mig i. Kanske inser jag att det är slut på slentrianbackpacking och åldersnoja, kanske klipper jag mig, skaffar ett fast jobb och en svenssonattityd. Kanske lämnar jag stan och biter mig fast i mitt bekymmerslösa 25-årsparadis för all framtid. ღ