Behöver man ta med eget toapapper??

[Här kommer ytterligare ett avsnitt ur mitt fantastiskt ospännande, men stundtals hysteriskt roliga vardagsliv på ett kännt företag på Hisingen.]

Nästa vecka skall vi åka på GU med jobbet. Det står vilt gissat för GruppUtveckling, men är ungefär som en hederlig gammal klassresa fast för vuxna. Först åka bil, sedan båt och sedan bo en natt på vandrarhem. Det är så spännande så man går bananas! Så blir man indelad i matlag och det skall samåkas och tas med egna sängkläder, ja ni vet. Vi måste börja planera NU, för sjutton!

Vad behöver man ta med sig?? undrade ju alla såklart på dagens gruppmötet. Vår chef satt likt en lärarinna och rabblade upp det gamla vanliga; lakan, oömma kläder, russin och rödvin och javadfanvetjag… Och så finns det en saltvattenstunna som man kan elda under och följaktligen bada i, sa hon sedan. En cliffhanger, för när alla bara jaaaaaaa och drömde sig bort i rödvinsdimmor och social samvaro för en sekund, så meddelade hon att det ändå var för dyyyrt att bada saltvattenstunna. Minsann.

Jag fick prata ihop mig med mitt matlag. (När var man i ett matlag senast liksom?) Jag kände verkligen att jag var rätt person att styra upp ett matlag, speciellt med tanke på alla restriktioner (vegetarisk, allergiskt, laktosintolerantiskt etc.), i kombination med min outtömliga fantasi för snajsiga recept – not. Men mitt matlag verkade känna stor tillit till mig? MEN bara för att jag råkar ha snippa är det inte lika med att jag lagar dom mustigaste bulgurgrytorna eller de smarrigaste falafflarna, nämligen. Så jag föreslog rätt och slätt min favoriträtt – blodpudding! Gott och enkelt att tillaga, tänkte praktiska och rediga lilla jag! Vegetarianen vred sig då i sitt hörn och Zäta fick blodpuddingsfärg i ansiktet och kved fram att han citat: nästan dör på riktigt om han äter blodpudding, slut citat.
Men herregaauud, sa mitt tvåmanna-matlag halvkaxigt, då får du väl bara äta stekt ägg då?! Det är väl ganska vegetariskt?.. sa dom och slängde en frågande blick mot vegetarianen.
Hon hörde dock inte det, för hon var helt inne i en diskussion med sitt respektive pretto-matlag. Dom pratade bovete. Då var det min tur att få bovetefärg i ansiktet och jag la bestämt in mitt veto.

Jag fick lite av en sällskapsresan-feeling när samtalet sedan gled in på vad man behövde ta med sig, alltså vad som inte fanns på vandrarhemmet. Världsvan backpacker slash globetrotter som jag är så var TOAPAPPER det sista jag oroade mig för om man behövde ta med sig till ett vandrarhem. Allra minst hade jag tänkt tanken på att RINGA och FRÅGA om det finns toapapper… ohlord.
– To be continued. ღ