Min vän, skomakarfarbrorn

Så var man tillbaka på arbetet igen, med en rivstart. Imorgon förmiddag skall jag visa två japaner allt jag kan om mitt system. Det blir intressant. Jag skall börja med att leta reda på mitt system, för det ligger nog i en pall i verkstaden och badar med all sannolikhet i härlig sörja. Sedan skall jag lära mig allt om mitt system. Så jag kan lära Japan allt om det sedan. Det blir verkligen intressant, som sagt…

Jag var helt slut efter jobbet och tyckte extremt synd om mig själv. Jag åkte därför hem och letade fram alla mina skor, som behöver en inför-hösten-omgång hos skomakaren. Skor gör mig glad, av någon märklig anledning. Jag lät bli att köpa ett par skitgrymma skor igår på Allum, när jag och A körde värsta shopaholic-racet! Så det var lite uppdämd skonojja som regerade hos mig idag.

Sagt och gjort. Med tre par skor under armen stegade jag in hos min gamle vän tillika stora idol – hela stans jädra outstanding, bästa skomakarfarbror. Först upp på disken var mina viktiga favoritskor, som jag söp sönder på Hard Rock café (eller kanske redan på Berså, det vet man inte säkert.) Dom luktade gammal öl. Sedan halade jag fram mina svarta stövletter med ganska spetsig tå, som inte är helt inne egentligen men jag gillar dom så jäkla mycket. Han kände igen dom, för det är såndär pytteliten klack på dom så dom behöver klackas om så fort någon nämner ordet asfalt...

– Hur mycket är vi uppe i? undrade jag.
Skomakarfarbrorn vände och vred på mina svarta. I andra handen hade han en stålmojj, den skulle kosta 90 spänn, bara stålmojjen. Och klackningen på det. Plus alkis-skorna dessförinnan! Aj, aj, tänkte jag och kramade skopar nummer tre under disken. Mina bästa. Dom bruna bootsen.
Skomakarfarbrorn vinkade med ett hårigt finger till sig bästaskorna.
– Samma sak här, sa han smackande och viftade med den där 90-kronors-stålmojjen igen.
Fast jag egentligen bara ville ha hålet i lädret lagat. Vaffan…
– Kom igen. Så bjuder jag på klackningen, du är min bästa kund tjejen!..

Jag tror att han tycker att jag är störd. Med all rätt kanske, det är knappt värt att laga sina skor nuförtiden. Men jag gillar dom så skarpt! Han går nog hem till sin lilla tant på kvällen och berättar hemska anekdoter om en galen tjej, som har mani på att klacka om skor. (Och sätta in stålmojjar.) När det kostar lika mycket som ett par nya skor. Haha, ja, hon är vrickad den tjejen, men hon är fan hans bästa kund!... ღ

[Min bil?]