Det var på det berömda håret

Jag vill bara meddela att jag klarade det. Jag rodde skiten i land och fixade biffen, ja, ni fattar – jag är numera färdig civilingenjör i kemiteknik!!!

Jag skrev min sista tenta i fredags. På måndag morgon fick jag den otrevliga insikten i hur det skulle vara att åka till England på intervju utan en examen. Inte jätteseriöst, eller? Jag drabbades ju inte av den självklara känslan att det hade gått bra i fredags, nämligen…
Jag ringde till min examinator (obs, fortfarande måndagmorgon) – har du rättat tentan?
"Well, ehh, no inte i häeljjen näj??… "
Jag måste veta nämligen, det är liiite bråttom för jag är så jäkla skitviktig och jag kan inte lägga mer tid på detta tramset. (Ja, men ungefär så menade jag, jag sa ju inte precis så...)
"Yeah, du kän reenga mäj på frädaag, jag rettat dåo. Känscheee…"

Men aaaaaaahhhhhh! Tålamod.

Torsdag morgon: Nu vill jag verkligen veta hur det gick. Jag har konstant bröstsvett för att jag är så nervös. Har även fått jordens nackspärr.
Fick svar snabbt till min jobbmail: "Finished marking last night. You passed the exam by a very narrow margin... so its done."

Jag gick in på toa och hybrisgrinade några obligatoriska glädjetårar. It is done, hell yeah! Smakade på ordet, civilingenjör. Kände in mig lite i min nya roll. Kollade i spegeln och tänkte att jäklar, jag fixade det! Möttes av en mascarastrimmig blick, röda kinder och taskig bananhållning (nackspärr, för faen!..) – vad gör det en dag som denna? Jag fan klarade det!... ღ