Morgonmänniskorna

Så sitter man här på jobbet en fredagsmorgon och har dåligt samvete över sitt lilla morgontemperament. Igen.

Jag har dock bättrat mig, reder mig ganska fint – tills vi sätter oss i bilen… Idag var det jag som körde. Då är det mina regler som gäller. Det skall inte blåsa varmluft på fötterna. Jag skall först genom alla farthinder och jag skall lyssna på min musik. Idag: The Clash på volym 24, det är hyfsat högt, men jag behövde förfan vakna...

Sambo: Sänk till 14
Jag: Världens bästa rockband! (Jag kände sömnen rinna ur kroppen och stampade takten med mina sprajlans nya, asdyra Vagabond-stövlar. Det blåste kallt och gott på dom. Sweet!)
Sambo: SÄNK TILL 14 ELLER SÅ SLÄNGER JAG UT RADION GENOM FÖNSTRET!
Jag: (sänker till 14 med sjunger med i 24) Death or glååååryyyyy… Maaahhhhmmm-ståååårryy!

Innan vi kom fram till jobbet hade vi hunnit kallat varandra både det ena och det andra, samt gjort slut ett antal gånger (trots att vi är världens käraste par egentligen). Jag blev nervös i min bilkörning och vågade inte ens köra på gult.

Men det som svider mest, det som fastnade i sinnet och som kommer störa mig hela dagen var en liten kommentar. En väldigt elak kommentar, som jag fick i ansiktet innan han smällde igen bildörren utanför sitt jobb. --- Att jag körde som en påtänd tolvåring. ---??? Då blev jag faktiskt ledsen på riktigt. Jag plockade upp radiofronten, som låg slängd på golvet och tröstade mig med Jason Mraz. Inte bara är man portad hemifrån ikväll (pokerkväll), jag ska dessutom få höra ogrundad och elak kritik om min morgontrafikbilkörning! Kratta, det hade jag kunnat ta. Men påtänd tolvåring???!!! Bli inte förvånad om jag sover på soffan inatt älskling, det säger jag bara…ღ

(Btw – gissa vem som hade en fästing på sig igår då, som sambon darrhänt fick plocka bort? En liten souvenir från den där ön, fattar ni hur illa ute vi var nu eller??? Hej då, nu ska jag ta och ringa lite till Renate Chlumska…)